”Folk är inte dum, dom är ganska klipsk”

”Folk är inte dum, dom är ganska klipsk”
40 årig jubilar firades i Kiruna och Malmberget

– Det är intressant och se vilken populär jubilar gruvstrejken är idag. Alla verkar gilla den. Så var det inte vid dess födelse. Så inledde journalisten Annika Hagström mötet i Kiruna till minnet av gruvstrejken. Hon var en av de som på plats följde strejken under hela tiden.
– Strejken visade att arbetare visst kan vara ”intellektuella”. Som Harry Isaksson i strejkkommittén sa: ”Folk är inte dum, dom är ganska klipsk”

– Det var intressant att Expressen, den borgerliga tidning som jag då jobbade för, kunde publicera referat från gruvarbetarnas stormöten över sex-sju sidor. Det var en helt annan tidning då än idag. Det som var intressant var att strejken vände sig emot facket, statliga LKAB och mot regeringen: socialdemokrati i tre olika skepnader. Dessutom var intresset från svenska folket enormt. Det var en strejk för att bli människa, för människovärdet.
– Jag pratade med Olof Palme då. Han var väldigt engagerad i strejken även om han inte kom upp till Kiruna. Han var rädd för de smittoeffekter strejken skulle ha och att situationen skulle bli ohanterlig.

Harry Rantakyrö, gruvtolvans nuvarande ordförande menade att en lärdom från strejken är att man måste lyssna på gruvarbetarna, ”annars står vi” och hänvisade till den korta vilda strejk som ägde rum för två år sedan. Han menade, och fick medhåll av Tomas Nilsson från Gruvfyran, att en ny stor gruvstrejk skulle kunna lösas utav den regering som försöker sälja ut LKAB.
– Efter strejken har företaget fått anpassa arbetet till arbetarna, inte bara tvärtom som det var innan, sa Tomas Nilsson.
– De 31 teserna och militär disciplin på arbetsplatserna var mode över hela Europa vid den tiden. I Italien hade den ”heta hösten” 1969 delvis samma orsaker som gruvstrejken, sade Anders Ehnmark, även han journalist vid Expressen under strejken
– Efter våra referat i tidningen ringde ”envojen” Arne S Lundberg (LKABs VD som hade titeln envoyé) till Expressen och han ville förklara att det bara var ”laestadianism och norrbottenskommunism” som låg bakom. Men stormötena visade något annat. Det var en strejk ”under resonemang” om alla möjliga politiska frågor, där så småningom allt fler arbetare deltog i diskussionen. Och när det var strejk hade de all tid i världen att diskutera. Gruvstrejken visade möjligheten att ta sitt öde i sina egna händer.

Under jubileet lästes en pjäs om gruvstrejken upp, skriven av America Vera Zavala. En av skådespelarna var Björn Granath, som själv var uppe i Malmfälten under strejk.
– För oss var strejken en praktiskt utbildning i statskunskap. Hela den vänsterrörelse som var ganska teoretiskt togs på sängen när verkligheten brakade in. Jag tror mycket väl att något liknande kan hända igen. Den ledande klassen kan hamn i samma ”lomhördhet” igen, det ser vi exempel på än idag.
– Jag var i Svappavaara igår. Där berättades att skola, badhuset och biblioteket ska stänga. Dom har samma känsla som för 40 år sedan: här ger vi hela tiden, skapar rikedomar men får aldrig något tillbaka, sade America Vera Zavala och fick stora applåder.

Även om strejkande citerades rikligt var det bara en gruvarbetare från strejken som talade, Nils-Erik Vikberg
– Under strejken jämförde jag UMS med att äta ärtsoppa. Tidsstudiemännen mätte hur lång tid det tog att föra skeden från tallriken till munnen och tillbaka. Men för att bli riktigt effektiv i chefernas värld skulle vi dricka soppan direkt ur tallriken. Under 2-3 år ökade pressen hela tiden. De äldre gubbarna, det var bara män på den tiden, var helt utarbetade. Till slut blev det för mycket och det blev total strejk. Under strejken var det största motståndet från avd 12, förbundet, LO och SAP.

– Just innan gruvstrejken så bröt det ut en vild strejk vid hamnen i Göteborg. Jag besökte dessa senare under vår strejk. De berättade hur innan strejken fick 100 personer varje dag gå till hamnen för att söka jobb. 25 kanske fick jobba, resten fick gå hem. Men i och med strejken satte de stopp för det. Den största skandalen är att 40 år efter den strejken uppstår samma sak igen, med bemanningsföretagen. De som jobbar åt bemanningsföretag har ingen trygghet, de får bara jobba om det finns jobb, Det behövs en ny kamp mot det här eländet.

I Malmberget finns fortfarande flera ur strejkkomittén fortfarande kvar i livet, även om den kanske mest karismatiske, Harry Isaksson, gått ur tiden. Annika Hagström berättade hur ”Isak” efter strejken fortsatte att fundera över den. Han menade till exempel att splittringen i centrala strejkkommittén hade kunnat undvikats om det varit rotation på posterna. ”Det är en fara om man börjar trivas på sin plats. Arbetarna behöver ’byta spjutpsets’ då och då”
Det var även hans ord om syne på framtiden efter strejken som fick avsluta föreställningen i Malmberget:
”Jag är jävligt optimistisk!”

Läs mer i kommande Offensiv special om gruvstrejkens historia, bakgrund samt intervjuer
http://www.socialisterna.org

”Ska vi sätta oss eller ska fortsätta vara som bihang till ett satans verktyg?” Scen ur pjäsen Viskleken när arbetarna vid truckverkstaden vid Leveäniemigruvan diskuterar om de skall sätta sig. Sen spred sig strejken som en löpeld.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s