Tre lulebor utsatta för polisens tortyr

Under lördagens demonstration i Köpenhamn greps nästan 1000 personer av polisen. Demonstranterna var fredliga, men trots det gick polisen in och utsatte människorna för vad som endast kan kallas tortyr. ”This is what democracy looks like” ropade de arresterade i talkörer.

– Vi gick med för att demonstrera för klimatet. Över 100 000 människor demonstrerade fredligt för att visa världens makthavare att vi vill ha en verklig och rättvis förändring för klimatet. Men vi hade inte hunnit gå långt när kravallpolis plötsligt stängde in oss på en gata. Ingen av oss förstod varför då inga kravaller eller oroligheter ägt rum. Förmodligen hade polisen väntat på att ta en del av demonstrationen, berättar Johanna Evans, medlem i Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå.

– Vi satte oss snabbt ner för att visa att vi är fredliga. Vi ropade talkörer som ”Let us go” och ”This is what democracy looks like”. Poliserna och kravallbilar stod i en rad framför oss, och ingen förklaring gavs till vad som hände. Efter cirka en timme fick vi veta att enligt media sa polisen att samtliga var arresterade, berättar Anna Löfgren, medlem i RS Luleå.
– Alla poliser här borde fråga sig själv vad det är man gör. Vi är över 100 000 människor som använder vår rättighet att fredligt demonstrera. Vad för slags system är det ni försvarar, är detta demokrati? Sa Johanna Evans som i megafon höll en appell riktad till kravallpoliserna.
– Efter en stund började polisen att attackera folk längre bak med batonger. Eftersom fick alla bakbundna händer med strypsnaror, och sattes i rader på den kalla asfalten, där vi fick sitta i 3-4 timmar, säger Johanna Evans.

– Det var fruktansvärt kränkande. Jag demonstrerade fredligt och blev för detta berövad mina mänskliga rättigheter och utsattes för vad som jag anser vara tortyr. Jag har en wiplash-skada, en ledsjukdom och mångåriga ryggproblem. Bara efter några minuter blev smärtan fruktansvärd av att sitta på den iskalla asfalten med händerna bakbundna. När jag efter cirka en timme ropat om att få gå på toa fick polisen hjälpa mig upp på fötter och hålla i mig då jag skakade av smärta. Men trots detta blev jag återigen bakbunden och fick fortsätta att sitta på marken, berättar Johanna Evans. Johanna berättar att två dagar efter är smärtan i rygg och axlar fortfarande fruktansvärd och hon klarar knappt av lyfta saker.
– De drog åt strypsnarorna så hårt om mina handleder att jag tappade känseln i handen. Till slut fick jag en polis uppmärksamhet som lossade på snarorna. Men då de satt så snävt så skar de upp ett stort sår i min hand med saxen, berättar Carolina Löf, också medlem i RS Luleå.
– Jag fick ett astmaanfall och fick panik då jag inte kunde komma åt min medicin. Det tog en bra stund innan en polis ens lät mig komma åt medicinen, det var så förnedrande, berättar Anna Löfgren.

– Efter några timmar på asfalten börjar folk att köras iväg i bussar. Vi fick sitta i bussarna några timmar till, men fortfarande med armarna bakbundna. Vi fick varken mat eller vatten, och fick heller inget svar på varför vi var där. Jag är bara 17 år och en tjej bredvid mig på bussen var bara 16, berättar Anna Löfgren.
– Efter några timmar i bussen kördes folk ut till olika tågstationer och släpptes. Poliserna sa ”hoppas att vi inte ses imorgon, då kan vi hålla er i 72 timmar”. Det vill säga att de uppmanade oss att inte demonstrera och uttrycka våra åsikter. Är detta demokrati? Frågar sig Carolina Löf.

– Man tror knappt att det är sant. Jag trodde att demokrati innebar att man har rätt att uttrycka sina åsikter. Det var vad vi fredligt gjorde, och för det så kränktes vi totalt. Folk hade ont, kissade på sig och grät. En kille som satt bredvid mig i leden på asfalten sa ”i Auschwitz hade de i alla fall toaletter”. Staten blir alltmer repressiv. Kapitalisterna vet att i och med den ekonomiska krisen och ökade orättvisor i världen så kommer folk att protestera. I lördags så berövades vi våra mänskliga rättigheter för att vi protesterade mot detta system, ett system som innebär 1 miljard svältande, krig, orättvisor och förstöringen av vår planet, säger Johanna Evans.

Johanna, Anna och Carolina avlutar med att säga att de inte tänker låt sig tystas av polisens tortyr. Istället fortsätter kampen mot högerpolitik och rasism, för jobben, välfärden och klimatet.
– Vi kämpar för demokratisk socialism. FN toppmötet kommer inte att generera i någon verklig lösning för klimatet. Världens ledare kommer att agera för lite och för sent. Nu har vi också sett hur våra demokratiska rättigheter utan vidare kan inskränkas – som i vilken diktatur som helst, avslutar de.

RS Luleå


Annonser