”Vi är folkets spioner”

RS kom in i Luleå kommunfullmäktige för första gången år 2002. Vårt vallöfte var lika enkelt som unikt: vi lovade att bekämpa politikerprivilegier och organisera och stödja kamp mot nedskärningar och försämringar. Vi kombinerade vår valkampanj med att tillsammans med föräldrar, personal och boende i Svartöstaden kämpa mot skolans nedläggning och den räddades! Att kamp lönar sig är fortfarande ett av det viktiga­ste budskap vi vill sända till dem som träffar på vårt parti.

Vi (och andra partier) ska inte bara bedömas efter våra ord, utan också efter våra handlingar. Vi är övertygade om att bara kamp av dem som drabbas av nedskärningar, privatiseringar och försämrade arbetsvillkor kan stoppa desamma. I kommunfullmäktige är RS ”folkets spioner” som snabbt sprider information om vad som är på gång. Vi tar också kampen in i fullmäktige, bryter etablissemang­ets ”budgetfundamentalism” och vi­sar att det finns pengar för att stoppa nedskärningar. Tillsammans med alla som vill kämpa vill vi bygga en proteströrelse som kan bekämpa nedskärningar, privatiseringar etc, och därmed lägga en grund för ett nytt kämpande arbetarparti. En röst på RS är ett steg i den riktningen.
Här följer några viktiga frågor där RS har spelat en betydelsefull roll:

Kampen mot privatiseringar: Både år 2003 och år 2007 var det RS som informerade lokalvårdarna i kommunen om hotet om privatisering. År 2003 slutade kampen med att ett mindre område upphandlades. Trots att arbetstempot höjdes, kvalitén sänktes och det blev dyrare ville Socialdemokraterna år 2007 privatise­ra resten av skollokalvården och dess-utom fastighetsskötare, maskinförare och fordonstekniker. Genom en massiv kampanj med flera demonstrationer (även under arbetstid), uppvakt- ningar och insändare sattes S-ledning­en under en stor press och tvingades till slut att backa helt ifrån privatiseringen av lokalvården och delvis vad gäller de andra områdena. I båda des­sa strider skedde kampen utan den lokala fackledningens stöd.
När de anställda ordnade eget 1 Maj-tåg mot privatiseringarna svek Kommunals ledning och gick istället tillsammans med socialdemokraterna – de som var ansvariga för privatiseringen!
Däremot fick de anställda stöd av många lulebor och bland andra gruvfacken i Malmfälten och de olagligt sparkade tvätteriarbetarna i Boden.
Striden mot privatiseringar gav många lärdomar:

  • S har gått från arbetstagar- till arbetsgivarparti.
  • Om fackledningen inte är beredd att kämpa måste medlemmarna organisera protester själva, samtidigt som man aktiverar sig i facket för att göra det kämpande igen.
  • För att vinna krävs tuffa kampmetoder och aktivt stöd från andra grupper, fackföreningar etc.

Helgtillägget: Det var RS som informerade äldreomsorgspersonalen i Luleå om S planer på att avskaffa helgtillägget och därmed sänka lönen med 500-1 800 kronor för under­sköterskor, vårdbiträden, handledare m fl grupper.
RS-medlemmar som själva jobbar i omsorgen tog initiativ till ett nätverk som organiserade protester när den lokala fackledningen vägrade. Trots ett enormt stöd (genom RS kontakter fick kampen stöd av till exempel gruvarbetare och sop­åkare) sveks kampen av fackledning­en som, utan att fråga medlemmarna, skrev på ett avtal som innebar stora lönesänkningar. Lönesänkningen var ett hårt slag mot jämställdheten, då de som drabbas framförallt är kvinnor.

Jobben och A-kassan: När regeringen genomförde sitt frontalangrepp på facket genom att höja a-kas- seavgiften och sänka ersättningsnivån drev RS över hela landet, tillsammans med radikala fackklubbar och andra, kravet på en endags politisk strejk.
Bland annat lämnade RS in 9 000 namn till LO med det kravet. Politisk strejk stöddes i en opinionsundersökning på nätet av 75 procent. En sådan strejk hade kunnat stoppa förslaget. Istället valde LO-ledningen att backa – och har sedan dess fortsatt med det.
I samband med krisen låter storfö-retagen arbetarna betala. Företag som Volvo och SSAB varslade tusentals samtidigt som de delade ut miljarder kronor till ägarna.
I fjol uppmanade vi IF Metall till ”man ur huse”-demonstration mot nedläggningen av Plannja, som ett första steg för att rädda kvar fabriken i Luleå. Kamp i övriga Europa visar att demonstrationer, strejker och fabriksockupationer har räddat många jobb.
De massiva offentliga satsningar som behövs inom välfärden och för en klimatomställning av bostäder, transporter och industri skulle kunna skapa hundratusentals jobb om inte marknadens krav på vinster stått e­mellan.

Annonser