” 15 minuter står landet stilla mot döden på jobbet”

Samma vecka som ”skyddombudens dag” firades (23 oktober) och uppdraget fyllde 101 år gick fyra arbetare till jobbet för att aldrig mer komma hem igen. På Facebook-sidan ”Support your local skyddsombud” var ett svar på vad skyddsombuden önskade denna dag ”15 minuter står landet stilla mot döden på jobbet och mot den löntagarfientliga nutiden.”.

Och efter att ha lästs Elinor Torps nyutkomna och superaktuella ”Döden på jobbet – en berättelse om det nya arbetslivet” är det ingen tvekan om att slutsatsen måste bli att det behövs facklig mobilisering mot de ökande arbetsplats-”olyckorna”.

 

Få böcker berör så mycket att man som läsare måste ta paus för att känslorna ska få lugna ner sig. Men i Elinor Torps Döden på jobbet slits läsaren mellan sorg, ilska och förtvivlan när den nya osäkra arbetsmarknadens verklighet beskrivs, bakom de dödsolycksnotiser som som dyker upp i tidningarna ungefär en gång i veckan.

 

I Döden på jobbet står olyckan 2011 på Nordkalks anläggning inne på SSAB:s stålverksområde i centrum, men genom många exempel och intervjuer kan man förstå att Nordkalk är långt ifrån något undantag.

 

Två av sju arbetare som försökte rengöra kalkugnen skadades svårt när frätande kalk blandad med vattenånga plötsligt sprutade ut ur ugnen. Johan fick kalken ned i lungorna och dog av inre blödningar. Gustaf fick brännskador på nästan hela kroppen utom tårna men hann föra tröjan över munnen vilket kan ha varit det som räddade livet på honom. För en luleåbo som följt med i lokalmedia är uppgifterna om själva olyckan kanske inte nya men Torp sätter allt i ett sammanhang och försöker beskriva det obeskrivliga: Om familjer som slits mellan hopp och förtvivlan. Om hur en son, en sambo och ens liv kan slitas ifrån dig över en natt, ”bara” för att några chefer chansade för att hålla produktionen igång. Om arbetskamrater som får skuldkänslor för att de överlevde och som varje natt åter ser bilderna av hud som smälter, kaos och skrik i väntan på nödduscharna.

På Nordkalk försökte man göra ett arbetet som förr gjorts på två veckor på två dagar. En ”beprövad metod” att spruta små mängder vatten för att lossa fastklumpad kalk misslyckades. Då beordrade den inhyrda konsulten fram SSABs brandbil och med stora mängder vatten skulle kalken bort.

 

Typiskt för många dödsolyckor var att många underentreprenörer var inblandade, i dett fall sju företag, varav ett allt i allo-företag som bland annat sysslade med slädhundsturism! I ett annat exempel Torp ger dör Chrisse, 26 år, begravd under en betongtrapp vid ett bygge i Stockholm. Där var 200(!) företag inblandade i projektet. Chrisse hade varnat i förväg och var livrädd men ingen hade lyssnat.

 

Även på Nordkalk brännskadades en arbetare samma dag som den stora olyckan – ändå avbröts inte experimentet. De fast anställda hade tackat nej till jobbet – istället var de timanställda yngre arbetare och pensionärer som jobbade extra som fick göra jobbet – helt ovetande om riskerna. Flera som blev inringda fick veta att det handlade om ett svetsjobb.

 

Det är de yngre arbetarna som har de tillfälliga jobben och det är bland unga som antalet arbetsplatsolyckor ökar mest. Från 2,5 per tusen sysselsatta 2010 till 3,5 år 2012. Enligt Torp var det fler än hälften av de som dog i arbetplatsolyckor 2010 och 2011 som jobbade åt underentreprenörer. Även på SSAB står underentreprenörer för hälften av olyckorna, trots att de bara är cirka 6-7 procent av de som jobbar där.

 

På Nordkalk gjordes ingen riskanalys, inga ändamålsenliga skyddskläder fanns och ingen information gavs till jobbarna. Så ser det ut på många arbetsplatser. När arbetsmiljöverket inspekterade 1600 arbetsplatser visade det sig att stora brister fanns hos över hälften. Främst saknas planer för riskbedömning och kunskaperna som krävs för att kunna arbeta aktivt och seriöst med arbetsmiljön. IF Metall har gjort en undersökning bland arbetsplatser där deras medlemmar arbetar och noterat att:

43 % av arbetsgivarna gör ingen fysisk riskbedömning.

71 % av arbetsgivarna gör ingen psykosocial riskbedömning.

43 % av de som arbetar m kemikalier har ingen utbildning för det.

37 % av arbetsplatserna saknar skyddsombud.

 

De vittnesmål Torp tagit upp från Nordkalk visar vilken press anställda hos underentreprenörer och bemanningsföretag sätts under. Enligt ett vittne ska den konsult som drev på ha sagt ”Ska ni gå ut och spola eller ska jag ta in andra killar?” Andra berättar att om du tackar du nej eller är bråkig stryks du från ringlistan. ”Drar man facket på en firma är man körd” säger Mattias, 33, som jobbat för 16(!) olika firmor inne på SSAB.

 

Även om en olycka inte kan göras ogjord av att någon straffas, så visar Döden på jobbet rättsväsendets skrämmande slapphet. Mycket få poliser har speciell utbildning och vid arbetsplatsolyckor skickas sällan en utredningstekniker. Vid tiden för Nordkalkolyckan fanns en(1) miljöbrottsutredare i Norrbotten, som ansvarade för båden arbetsmiljöbrott och miljöbrott. Närmast miljöåklagare sitter i Östersund, 58 mil från olycksplatsen.

 

Tre procent av anmälda arbetsmiljöbrott går till åtal, ännu färre fälls. Ännu har ingen dömts till fängelse. Av de 185 som dött på jobbet de senaste fyra åren har 3 fall gått till åtal, 42 lagts ned och resten är fortfarande inte färdigutredda. Istället utdöms allt oftare företagsbot, vilket för stora företag innebär att de relativt billigt kan betala sig fria.

 

För marxister är det ingen överraskning att staten inte är neutral – att den på många olika sätt är kopplad till den styrande elitens intressen och till syvende och sist agerar i deras intressen. Men i få frågor blir detta så tydligt som i hur polis och rättväsende prioriterar arbetsmiljöbrott gentemot andra uppgifter. Medan tusentals poliser specialutbildatds för att utvisa flyktingar, hundratals poliser kan vara inblandade i att genomföra Nato-övningar, utvisningar och möjliggöra gruvbrytning finns ett fåtal poliser i hela landet som utreder 30 000 arbetsplatsolyckor varje år varav ett femtiotal med dödlig utgång.

 

Och då är ändå mörkertalet enormt. Av anmälda arbetsskador är 90 procent hos män. I verkligheten leder brott mot arbetsmiljölagen säkerligen till minst lika många skador hos kvinnor, men eftersom belastningsskador, psykosociala sjukdomar etc är svårare att direkt härleda till arbetet finns de inte med i statistiken. Till exempel är belastningsskador den största orsaken till sjukfrånvaro bland både kvinnor och män.

 

Socialdemokraterna försöker lägga all skuld på regeringen som ständigt drar ned resurserna till Arbetsmiljöverket (som nu ska centralisera än mer) och lagt ned Arbetslivsinstitutet. Att de själva varit del i utvecklingen genom att ha accepterat en halvering av företagshälsovården, skurit ned i välfärden, accepterat bemanningsföretag och upphandlingshysterin vill de förstås inte nämna.

 

Frågan om bemanningsföretag och långa underentreprenörskedjor har varit viktiga fackliga stridfrågor de senaste åren, till exempel i Handels och Byggnads avtalsrörelser. Än har ingen verklig utmaning av denna form av villkorsdumpning gjorts men frågan kommer bara att bli mer aktuell, även utifrån ett arbetsmiljöperspektiv. Att kravet på 15 minuters strejk dyker upp är ingen slump – det finns en utbredd vilja att på allvar sätta stopp för allt otryggare arbetsplatser.

 

”Döden på jobbet” beskriver med bravur ”det nya arbetslivets” osäkra jobb, stress, accelerande tempo och minskade resurser och försämrade villkor för arbetsmiljöarbete. De drabbade får komma till tals och uttrycker sig bättre än vilken forskare som helst i ämnet. En av bokens skarpaste kommentarer kommer från den ensamma utredaren i Luleå: ”Tidigare hade LKAB och SSAB sitt eget folk. Man var kanske mer mån om att det skulle gå rätt till. Nu kommer de in en massa entreprenörer i industrin som man inte har lika bra kolla på. Och allt ska ju gå så förbaskat snabbt.”

Elinor Torp har skrivit årets viktigaste bok.

 

Jonas Brännberg

 

• Återupprätta resurserna till Arbetsmiljöverket, arbetslivsforskning och företagshälsovården.

• För ett demokratisk kontrollerat rättväsende och polis med resurser att ställa arbetsmiljöbrottslingar till svars.

• Stoppa villkorsdumpning ökad stress via privatiseringar, bemanningsföretag, outsourcing med underentreprenörer, ”ungdomsavtal”, papperslösa med mera. Kollektivavtal åt alla.

• Kamp för facklig vetorätt mot omorganisationer inklusive outsourcing, bemanning, uppsägningar och nedläggningar.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföreningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

Annonser

One response to “” 15 minuter står landet stilla mot döden på jobbet”

  1. Pingback: 42 kom inte hem från jobbet 2013 | Rättvisepartiet Socialisterna - Luleå·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s