Smutsiga guldgruvor möter massmotstånd i Grekland

I området Chalkidiki, nära Thessaloniki i norra Grekland har en mäktig rörelse växt fram mot nya smutsiga guldgruvor. I bergen har över 10 000 samlats till protester och 35 000 protesterade i somras på Thessalonikis gator. Offensiv har talat med Nikos Anastasiadis, medlem i Xekinima och aktivist i kampanjen.

Nikos A mine protest 1–          Det har funnits gruvor i det här området sedan medeltiden men nu ska nya gruvor öppnas som använder en ny teknik som använder cyanid. Eftersom det är väldigt låga guldhalter så frigörs guldet i stora öppna dammar med cyanid. Det har varit mängder med olyckor vid liknande gruvanläggningar. Dessutom ska dessa anläggas i ett området som ofta drabbas av jordbävningar och kraftiga regn. Det finns ingen metod att ta hand om avfallet. Gruvbolagen planerar också för dagbrott som kommer damma och sprida giftigt damm långt utanför området.

Nikos A portrait web resol–          På grund av protester hävdar gruvbolagen nu att de ska använda en annan metod, där malmen ska smältas vid hög temperatur. Men forskare menar att det är inte är möjligt på grund av den låga guldhalten. De nya gruvorna planeras också i ett område av gammelskog som är skyddade.

Är nya jobb ett argument som gruvbolagen använder?

–          Ja. Och visst har det skapats lite nya jobb under de förberedande byggnationerna. Samtidigt blir det ett problem för den lokala ekonomin, basnäringarna turism, jordbruk och fiske slås ut. Dessutom har hela affären varit full av skandaler: Fyndigheterna har sålts ut av staten till 10 procent av desss värde och gruvbolagen betalar ingen skatt.

Den grekiska stat hoppas att norra Grekland ska bli en ”mining-hub” och fem andra gruvor är också i planeringsstadiet. Men det finns inte ens mycket mineraler. De kommer vara slut om 10 år och då finns bara ett förstört landskap kvar.

–          Frågan om jobben är en avgörande fråga att besvara för proteströrelsen. Visserligen kan en gruva möjligtvis skapa 1500 jobb men samtidigt förvinner andra jobb. Dessutom är dessa gruvjobben betalda med statssubventioner, till skillnad från de lokala jobb som försvinner. Jag som är med i Xekinima (Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation) argumenterar för att rörelsen istället för gruvor borde kräva massiva offentliga investeringar i billig turism, jordbruket – som till exempel honungsproduktion och miljövänlig energiproduktion.

Hur har protesterna utvecklats?

–          Även om rörelsen har traditioner tillbaka till gruvprotester på 80-talet så startade den för två år sen när staten gjorde en uppgörelse med det kanadensiska bolaget Eldorado Gold.

Största protesten på plats var en demonstration med 10 000 människor uppe i bergen runt byn Ierisos. Demonstrationen hindrade arbetet med gruvan och polisen gick till hård attack. Det var verkligen fruktansvärt, folk kunde ha dött. Det var både barn och äldre som jagades av polisen.

–          När sedan polisen stormade boendes hus kl 03 på natten och använde tårgas i skolan för att gripa ungdomar anklagade för ”vandalism” var måttet rågat. En demonstration genom byn slutade med att polisstationen slogs sönder och både polis och borgmästaren, som stödde gruvan, kastades ut. Efter det har byn Ierisos liknats med byn i serieböckerna om Asterix och Obelix.

–          Det har också skett sabotage mot gruvbrytningen, maskiner som tänts på och så vidare. Vi vet inte om det är frustrerade delar av lokalbefolkningen eller provokatörer som gjort det för att lägga skulden på proteströrelsen.

Är protesterna enade eller är lokalbefolkningen splittrad?

–          De flesta stödjer rörelsen men gruvbolaget använder den höga arbetslösheten för att skapa ”kannibalism” i samhället. De erbjuder jobb till en person i varje familj i området. På så sätt har det fått med sig en del av de mest utslagna delarna av samhället, som de i princip använder som en ”privat armé”.

Var står rörelsen  idag?

–          Efter sommarens stora protester i Thessasoniki med 15 000 respektive 35 000 deltagare har rörelsen gått tillbaka lite. Statens förtryck har kanske skrämt folk lite. Men framförallt är det nyheten om att bolaget skjutit upp gruvdriften till tidigast 2016 som påverkat. Jag är dock övertygad om att kampen långt ifrån är över och att många med mig kommer att fortsätta kämpa, avslutar Nikos Anastasiades.

Intervju: Jonas Brännberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s