Dödsolyckor straffas i bästa fall som springnota

 

Bara 25 personer har dömts till personligt ansvar för de hundratals dödsolyckor som skett på svenska arbetsplatser de senaste tio åren. Inte en enda har dömts till fängelse och genomsnittsstraffet är jämförbart med att stjäla en mobiltelefon eller ta en springnota efter en hotellvistelse. Det visar den granskning som tidningen Dagens Arbete gjort.
Bara 6 procent av de till Arbetsmiljöverket inrapporterade dödsolyckorna ledde till fällande dom mellan 2008 och 2012. Dagens Arbetes artiklar gör det uppenbart att det från rättsväsendets sida inte anses vara ett allvarligt brott att riskera en annan människas liv – ofta för att tjäna pengar. Det är dessutom inte de ägare som kräver ökade vinster, och därmed ökad stress, genande i kruvor vad gäller säkerhet etc, som döms utan arbetsledare, platschef eller som mest VD.
Som Offensiv tidigare skrivit om satsar polis och åklagare nästan inga resurser på denna typ av brott. I genomsnitt tar det ett och ett halvt år från olyckstillfälle till domstolsbeslut för arbetsmiljöbrott. I många fall hinner brottet preskriberas innan åtal väcks. Ett sådant exempel är Gustaf Seppelin Solli som brändes svårt vid olyckan på Nordkalk i Luleå. Preskriptionstiden för ”vållande till kroppskada” har gått ut och nu kan bara ansvar krävas för kollegan Johan Löfroths död. De långa utredningstiderna blir i sig ett argument för lägre straff.På senare år har allt färre dömts till personligt ansvar och istället har företagen fått böter,
sk ”företagsbot”. Enligt Dagens Arbete är böterna nästan försumbara, i genomsnitt 0,05 procent avföretagets omsättning.

Ett exempel är SCA som fick betala 1,5 miljoner kronor för att en 38-årig maskinoperatör klämdes till döds när hon skulle justera knivarna på en konverteringsmaskin. SCA har en omsättning på 10 miljarder. Om omsättning varit 10 000 kronor hade boten varit en krona och femtio öre.

Skandalöst men symptomatiskt försvarar rättsexperten och tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem de låga straffnivåerna – både för personligt ansvar och företagsbot. – En villkorligt dom kan vara förödande för karriären. Visst kan man argumentera för att
böterna skulle kunna vara högre, men summorna är egentligen inte det viktiga. Det är badwill-effekten som är kännbar, citeras Sven-Erik Alhem i DA (140415) och menar att badwill-effekten är det viktiga även för företagsbot.

Vid vilket annat brott skulle det vara okej att ge lågt straff och hänvisa till badwill-effekten: Grov misshandel? Våldtäkt? Bakom argumentationen från Alhem, som säkert delas av många domare och åklagare, finns klassmässiga privilegier: ”Vi kan väl inte döma den här välanpassade chefen till fängelse bara därför att han (oftast en man) råkat orsaka en annan människas död”. Ofta genom girighet kan tilläggas.

Även om rop på ”hårdare straff” sällan löser några problem visar Dagens Arbetes granskning på hur arbetsmiljöfrågor systematiskt nedvärderas inom polisen, domstolar etc. I grunden är det en effekt av att statens agerande, resursfördelning, prioriteringar och därmed attityderna inom statens olika delar, återspeglar intressena hos den ekonomiska eliten och dess politiska företrädare.

Dödsolyckorna bara toppen på ett isberg.

När någon går till jobbet på morgonen och aldrig kommer hem igen är det en fruktansvärd tragedi och trauma för alla inblandade. Men dödsolyckorna är bara toppen av ett isberg. Arbetsplatsolyckor och förslitningsskador på jobbet har inom vissa yrken epidemisk utbredning. Till exempel har nästan hälften, 46 procent, av alla tvätteriarbetare belastningsskador.

IF Metall har med hjälp av SCB intervjuat medlemmar om sin arbetsmiljö. Situationen är dyster. 31 procent besväras av belastningsskador, 29 procent har drabbats av skada, besvär eller sjukdom på grund av jobbet och 46 procent anser att jobbet är påfrestande och fysiskt tungt. Jämfört med liknande undersökningar 1999 och 2006 har belastningsskadorna ökat.

– Produktionen är slimmad och bemanningen har gått ned. De som är kvar får slita hårdare. Många blir fast i rutinartade arbetsuppgifter utan arbetsrotation. Det är det grundläggandeskälet till siffrorna, förklarar IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe (DA140415).

Till detta ska lägga ökningen av otrygga jobb – bemanningsanställda, tim- och visstidsanställda – som får de mest ensidiga jobben och har svårt att säga ifrån.

Frågan om arbetsmiljön kan inte överlämnas till varken lagstiftare eller arbetsgivare, även om de har det formella ansvaret. Förbättringar i arbetsmiljön kan komma genom facklig organisering och kamp. Därför är kampen för trygga och fasta jobb helt sammankopplad med arbetsmiljöfrågorna.
Det ärdags för fackledningar som IF Metall, som på senare år inte gjort sig kända som de som är beredda

att ta en strid och utmana det vinstintresset som går ut över medlemmarnas kroppar.

Jonas Brännberg

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s