Arbetslöshet – vår tids dödligaste sysselsättning

Varje år tar en miljon människor livet av sig. Enligt en rapport från University of Zürich är ett av fem självmord relaterat till arbetslöshet.

Sambandet mellan arbetslöshet och självmord har varit känt sedan länge, men nyligen presenterades denna rapport som påvisar detta med statistiskt underlag. Studien visar en markant ökning under tidsperioden mellan år 2008 och 2009, parallellt med den globala finanskrisen.

Ekonomisk nedgång resulterar i stigande arbetslöshet vilket i sin tur leder till ett ökat antal självmord. Under finanskrisen ökade antalet niofaldigt jämfört med tidigare år. Rapporten tar upp faktorer som depression, försämrad ekonomi och att många inte har råd med psykiatrisk behandling som anledningar till den kraftiga ökningen. Siffrorna visar även att de länder där arbetslöshetsnivåerna generellt har varit låga drabbas allra hårdast. Statistiken är baserad på 63 länder, indelade i fyra regioner. Mellan år 2000 och 2011 ökade självmordsrisken uppskattningsvis med 20- 30 procent. Det framgår inget samband varken mellan kön eller mellan åldersgrupper.

Författarna påpekar statens roll i det förebyggande arbetet, nödvändigheten av en aktiv arbetsmarknadspolitik och att den har ansvar för att minska arbetsosäkerheten bland medborgarna. De föreslår tillgänglig medicinsk hjälp för individer och däröver att utbildningar inom medicin och psykiatrisk vård skall öka samt att arbetande inom psykiatrin bör ha kännedom om sambandet mellan självmord och arbetslöshet.

I slutkommentaren till studien räknas faktorer som ligger till grund för självmord upp. Man nämner de allmänna nedskärningarna i välfärden, som ofta följer en ekonomisk kris, samt hur krisen ofta medför sjunkande inkomster vilket kan leda till att individer skuldsätts.

Författarna gör det också tydligt att problemet inte bara är självmord. En individ som befinner sig i en situation av ekonomisk osäkerhet ligger i riskzonen för många psykosociala problem. Några vanligt förekommande är självskadebeteende, stress, oro och nedstämdhet. Även ökad risk för alkoholproblem nämns som en effekt av den ekonomiska instabiliteten samt hur individens relationer påverkas. Aggression är en vanlig följd och detta är också en anledning till de ökade problemen i relationerna – allt detta för arbetsgivarnas vinstmaximering.

Det som har beskrivs som ”effektivisering” har ingenting med välfärd att göra. Det är absurt att många som arbetar ska slita ut sig fullständigt och sedan tackas genom att lämnas utanför arbetet med psykisk ohälsa och ekonomisk instabilitet. Detta trots att det finns människor som vill och kan jobba. Om dessa gavs möjligheten skulle dessutom arbetsbelastningen kunna avhjälpas. Detta skulle medföra att de allvarliga situationerna som rapporten nämner skulle minska istället för att öka, men det finns väl ingen vinsteffektivisering i folkets psykiska hälsa, minskat missbruk och ett minskat självmordsantal. Vi är inte maskiner som bara kan bytas ut och slängas bort. Släng istället bort det system som påstår något annat.

Massarbetslöshet är en konkret effekt av dagens ekonomiska system. En rapport från SCB, Yrke och dödlighet 2008-2012, visar också att arbetslöshet är det farligaste yrket. Att ge arbetslösa och andra som är i behov av det stöd och psykiatrisk vård är inte en fullständig lösning, även om det självklart är en nödvändig akut åtgärd. Rätten till vård och anställningstrygghet borde redan vara en självklarhet. Långsiktigt måste vi sträva mot ett samhälle där en meningsfull sysselsättning i praktiken är en rättighet för alla.


Arbetare måste kunna ställa krav, utan att riskera att förlora sina jobb. Vi kan inte ignorera att det samhällssystem vi lever i profiterar på människor utan hänsyn till den psykiska ohälsa som har blivit vardag för många. Vi kan inte låta den vård de behöver skäras bort för högerpolitikens skeva prioriteringar. Vi kan inte under några som helst omständigheter acceptera hur kapitalismens jakt på profit låter arbetare jobba i maxfart tills de slits ut och kan bytas ut mot nya tills systemet sliter ut dem också.

Det skydd som krävs för arbetare måste också, så länge det finns arbetslöshet, finnas tillgängligt för arbetslösa. Vi måste kämpa tillsammans för dem som inte orkar längre, för rätten till trygghet och bra psykisk hälsa.

Lina Larsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s