Jemen

Jemenprotest

Fem dagar före 4-årsdagen av den Jemenitiska revolutionen avsatte Houthi-milisen den av gulfstaterna, USA och FN uppbackade president Hadi och upplöste parlamentet.  Jemen rör sig allt närmare fullskaligt inbördeskrig, som riskerar att precis som Syrien bli ett krig genom ombud. ”Jemen faller söner inför våra ögon” sade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, som själv är ansvarig för sammanbrottet som regissör för den ”maktdelning” efter revolutionen som nu kollapsat.

Som ett resultat av oroligheterna och Houthis maktövertagande har en rad länder nu stängt sina ambassader, däribland Saudiarabien, USA, Turkiet, Frankrike, Tyskland, Japan och Förenade arabemiraten.

Gulfstaternas samarbetsorganisation GCC, som domineras av den medeltida diktaturen Saudiarabien, hotar med att, om inte ”världssamfundet” agerar mot Houthi-milisen och kuppen så kommer de ”vidta de nödvändiga åtgärderna för att bevara regionens säkerhet och stabilitet”. Redan nu pågår ett konflikt genom ombud, där Iran backar upp den shiitiska Houthimilisen medan Saudiarabien stödjer sunnimuslimska stammar i sydöstra Jemen. Efter kuppen har oppositionspartierna i det upplöste parlamentet beslutat att ”överföra makten” till hamnstaden Aden i söder, där Houthimilisen inte finns men där det istället finns en stark sekulär självständighetsrörelse.

Konflikten i Jemen hotar också det saudiska kungahusets styre. Missnöjet är redan stort bland de 10-15 procent shiiter som lever under stort förtryck i saudiarabiens oljerika östra provins.

Som Offensiv tidigare skrivit så har Houthimilisen i praktiken haft kontrollen över huvudstaden Sanaa sedan i höstas. Men det var först 6 februari som de formellt avsatte presidenten och upplöste parlamentet (parlament var dock inte folkvalt och presidenten var enda kandidaten i presidentvalet 2012). Till ny president utnämndes Houtimilisens ledares kusin, Mohammed Ali al-Houthi.

Efter kuppen har protester ägt rum på många ställen. På årsdagen av revolutionen, den 11 februari, marscherade uppemot 1 miljon människor i Taiz.

– ”Tyvärr har flera av de största demonstrationerna letts av det muslimska brödraskapet, som visserligen är mot Houthi-milisens kupp, men som har sin egen agenda”, berättar socialisten Ali Omar direkt från Jemen för Offenisv och fortsätter.

– ”Men både i Taiz och Sanaa deltog också många oberoende unga som kritiserar alla försök att kidnappa folkets revolutionen. I Sanaa blev de attackerade av Houthis som sköt i luften och knivskadade flera.

Totalt rapporteras om 26 döda i protesterna den 11 februari.

Redan sedan tidigare är Jemens ekonomi i fritt fall, vilket också var en anledning till att den gamla regeringen föll och Houthi-milisen kunde ta över, ridande på vågen av missnöje med att inget förbättrats sedan revolutionen störtade Ali Abdullah Saleh 2011.

När landet nu är mer eller mindre delat betyder det att den i princip enda nationella inkomstkällan, oljeproduktionen, också är uppdelat. Oljan och gasen finns i Mareb/Shabwa-fyndigheten och i Masila-fyndigheten i Hadhramuth medan pipelines och anläggningen för att tillverka LNG-terminalen (för att tillverka och skeppa ut flytande naturgas) finns i andra delar av landet. Redan har produktionen av olja fallit från som mest en 480 000 fat om dagen till 50 000, vilket inte ens räcker till arabiska halvöns mest folkrika lands egna behov. I en del områden samarbetar lokala stammar med Al-Qaida i en allians mot Houthis.

  • Förra veckan lyckades Al-Qaida inta en militärförläggning i oljeprovinsen Shabwa och komma över stora mängder vapen. Houthis använder Al-Qaida för att attackera all opposition som ”terrorister” och ”ISIS”, tom bland de fredliga protesterna hävdar de att de arresterat människor ”med koppling till ISIS”, berättar Ali Omar.

Risken är nu stor för ett upptrappat krig där Houthis och sunnimuslimska stammar (ibland i samarbete med Al-Qaida) backas upp av Iran respektive gulfstaterna. Den motkraft som finns ligger i enade massprotester, det som för bara fyra år sedan störtade diktatorn Ali Abdullah Saleh. Det som behövs nu är ett program som kan ena de fattiga massorna, mot de krigsherrar som med imperialismens hjälp för landet mot sammanbrott. I centrum för ett sådant program måste sociala krav på arbete, electricitet, säkerhet osv stå – kopplat till gemesamt ägande och demokratiskt kontroll och styre över landet resurser i form av olja, gas osv.

Jonas Brännberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s