EU och högerpolitiken bär ansvaret när fattiga ”behandlas som råttor”

eu-migrantläger i Malmö

Ingen vet hur många fattiga och arbetslösa EU-migranter som kommit till Sverige  de senaste åren. Tusentals med utbildningar där det råder arbetskraftsbrist märker vi av på till exempel vårdcentraler, sjukhus och vård- och omsorgsboenden. En del utnyttjas till slavlöner på byggarbetsplatser och andra har ingen chans att få ett jobb och tvingas att tigga var som helst där det passerar människor. ”Vi är som råttor” säger Constantine Saban, en av hundratals EU-migranter som sover utomhus i centrala Stockholm (SVT150212).                                                                        eu-migranter som sover utomhus

Både den nuvarande och förra regeringen vill inte ta något ansvar och lägger skulden på hemländerna, till exempel Rumänien. Men hur är situationen i dessa länder och vem bär egentligen ansvaret för den djupaste sociala krisen i Europa sedan andra världskriget?

Enligt en undersökning genomförd av Malmö stad sågs en fördubbling av antalet ”utsatta EU-medborgare” som besökte Stadsmissionen under 2014. I storstäderna har antalet som tigger ökat dramatiskt och nu tvingas EU-migranter sova i bilar och tigga även vintertid i varenda större samhälle, till och med så långt norrut som Kiruna och Jokkmokk. Många som tvingas tigga är romer men långt ifrån alla – det som förenar dem är istället fattigdomen och utanförskapet. Ofta lämnas barnen i hemlandet i månader utan sina föräldrar.”Det går inte en dag utan att vi gråter. Ibland går det 2-3 veckor utan att vi har råd att ringa barnen.” berättar en 25-årig kvinna i rapporten “Socialt utsatta EU-medborgare i Malmö”.

Idag finns det 24 miljoner arbetslösa inom EU, det är ökning med 50 procent eller 8 miljoner människor sedan krisen bröt ut 2007-2008. De flesta som tvingas emigrera kommer från länder med sönderslaget socialt skyddsnät och/eller stor diskriminering av olika grupper, till exempel romer.

Värst är situationen i Öst- och Sydeuropa, framförallt i de länder som via olika ”krispaket” lever under diktat från IMF (Internationella valutafonden), EU och ECB (Europeiska centralbanken).

I Östeuropa var situationen vid krisens utbrott 2007 redan prekär. Kapitalismens återinförande hade inte lett till de ”guld och gröna skogar” som utlovats. Istället hade miljontals jobb försvunnit när många länder deindustrialiserat samtidigt som den offentliga sektorn skurits ned och sociala skyddsnät försvagats. Ett fåtal hade berikats sig på de privatiserade företag som klarat konkurrensen med storföretag från väst, eller köpts upp av desamma. I till exempel Ungern ägs 75 procent av storföretagen och 90 procent av bankerna av utländska kapitalister.

De arbetare och fattiga som genomförde revolutionen blev förlorare. Inte konstigt då att det finns en stalinistisk nostalgi kring tiden före 1989, då människor åtminstone hade ett säkert jobb, bostäder, sjukvård och utbildning.

I Rumänien har arbetare och fattigas villkor varit under konstant de senaste fem åren, vilket också resulterar i stora massprotester och strejker. 2010 genomfördes de största protesterna sedan Ceausescu-diktaturen störtades 1989, i protest mot EU och IMF-krav på massiva nedskärningar i utbyte mot ett lån på 20 miljarder euro. De redan låga lönerna skulle sänkas med 25 procent, pensionerna minskas, arbetslöshetsersättning skäras med 15 procent och hundratusentals offentliga jobb skulle skäras bort. Då ropade demonstranterna ”Ni pantsätter vår framtid” – i efterhand är det lätt att se att de hade alldeles rätt.

2012 bröt nya massprotester ut, då mot en ny ”hälsoreform” som skulle inneburit omfattande privatiseringar av sjkuvårdssystemet. 2013 stoppade massprotester en ny giftig guldgruva i Transylvanien. Trots att protester både 2010 och 2012 tvingade regeringen att avgå, och sjukvårdsprivatseringarna stoppades, så har nedskärningspolitiken fortsatt. Utan ett verkligt politiskt alternativ ersätts bara en nedskärningsregering av en annan – som fortsätter att sitta i knät på EU och IMF och genomför massiva åtstramningar. 2015 innebär den av IMF, EU-kommisionen och ”utländska investerare”(läs kapitalistiska lånehajar) godkända statsbudgeten mindre offentliga utgifter och frysta löner för offentliganställda, förutom för lärare och sjukvårdspersonal. EU-kommissionen uppmanar till ytterligare nedskärningar eller skattehöjningar (dock inte höjda skatter för de rika).

Situationen inom sjukvården i Rumänien är nu akut. Även svårt sjuka såsom cancerpatienter måste själv betala för allt kopplat till behandlingen inklusive mediciner, sprutor, kateter, bandage osv. Lönerna för de flesta ligger på drygt 200 euro i månaden, och priserna är inte mycket lägre än i Sverige. Under de senaste fem åren har 14 000 läkare lämnat landet – och inget tyder på att strömmen avtar.

  • Att tänkta på patientens bästa är svårt när man samtidigt måste tänka på att strömmen kan slås av därhemma, att man borde äta mer när man är gravid men varken har tid eller pengar, berättade Andreea, när hon protesterade som situationen i vården (VICE 150302).

Till det kommer en massiv korruption – läkare måste muta sig till jobb, vilket i sin tur leder till att de tvingas ta mutor för att betala sina skulder.

Situationen är liknande i de flesta länder i Östeuropa. I Bulgarien lever hälften av befokningen under eller på fattigdomsgränsen. Mer än en miljon av landets 7,2 miljoner invånare, mest unga, har flytt landet. Även där tvingade en massrörelse regeringen att avgå 2013, efter att de stora privatiserade energibolagen kraftigt höjt priserna på energi och elektricitet.

I Ungern har det högerextrema nationalistiska Fidesz en av sina framgångar att tacka för att de ”stått upp” mot IMF i några symbolfrågor. Några nedskärningar mildrades samtidigt som en låg bankskatt infördes. Men nedskärningarna fortsätter, i år sänks barnbidrag, föräldrapenning och förtidspensioner medan flera skatter höjs.

Ungern är ett typexempel på den andra huvudanledningen till att EU-migranter flyr sina hemländer, nämligen den extrema diskrimineringen av framförallt romer och resandefolk.

Enligt EU finns det 10-12 miljoner romer i Europa, av dem bor ungefär 4 miljoner i Turkiet och en miljon på västra Balkan, medan resten finns i EU-länder (andra siffror är betydligt högre). Diskrimineringen är omfattande i hela Europa men i Östeuropa, i kombination med fattigdom och sönderfall, är situationen fruktansvärd. Enligt EU bor 42 procent av romerna i 16 EU-länder i bostäder utan rinnande vatten, avlopp eller elektricitet.

I Rumänien pågår en etniskt rensning där romska samhällen vräks från bostäder de bott i decennier till i bästa fall ruckel utanför städerna eller i värsta fall till gatan.  I huvudstaden Bucharest har romer tagit strid med stöd av andra och vägrat lämna gatan efter att ha vräkts från ett hus där en del bott i upp till 40 år. I staden Cluj-Napoca vräktes cirka 300 romer och deporterades till en gammal giftig soptipp, vilket också ledde till att arbetslösheten ökade från 20 till 49 procent. Utan arbete är socialbidraget 90 euro – för en hel familj.

I Ungern hetsar både regeringspartiet Fidesz coh fascistiska Jobbik mot romer som ”arbetsskygga” (80 procent av romerna uppskattas vara arbetslösa) och ”kriminella”, vilket av Fidesz används som argument för nya slavarbeten för arbetslösa oavsett ursprung. Jobbik kallar romer för ”parasiter” som ska ”utrotas”, förespråkar taggtrådsinhägnade läger för romer och attackerar också romska samhällen genom det ”Nya ungerska gardet”.

Diskrimineringen börjar redan i skolan. Romer tvingas att gå i segregerade klasser eller till och med segregerade skolor med undermålig utbildning. Det gäller framförallt i östeuropa men även Frankrike, Spanien och Italien. Värst är situationen i Slovakien där 7 av 10 romska barn går segregerade klasser/skolor.

I Sverige har EU-migranters barn rätt till utbildning som alla andra, men först efter tre månader i landet. I praktiken är det tveksamt om denna ”rättighet” verkligen fungerar, eftersom barnen åker fram och tlllbaka till hemlandet, och eftersom föräldrarna är rädda för myndigheterna, då deras barn kan tas ifrån dem om de lever i hemlöshet eller ”ovärdiga förhållanden”.

Romer diskrimineras systematiskt när de söker arbete. Den höga arbetslösheten gör att rätten till sjukvård också drabbas. Till exempel saknar 59 procent av romska kvinnor i Bulgarien sjukförsäkring, i Rumänien 47 procent och 38 procent i Grekland.

Romska kvinnor och barn utsätts för trafficking. I januari skrev Offensiv om EU-migranter från Rumänien, vars dotter blivit överkörd i Italien efter att ha sålts. Nu var de i Sverige för att tigga ihop till skulden de drog på sig för att transporterna kvinnan kropp till Rumänien för begravning.

Regeringarna i väst gör allt för att romer inte ska kunna fly undan dit. Bara de senaste fyra åren har Frankrike deporterat 10 000 romer tillbaka till framförallt Rumänien, och ännu fler har blivit vräkta från sina läger. I Norge har regeringen tillåtit ett lokalt förbud mot tiggeri och i Danmark finns en lag som förbjuder hjälp till personer som befinner sig i landet utan danskt personnummer.

Förtrycket och rasismen mot romer har rötter i historien men späs också på av dagens makthavare.

I många Europeiska länder har mord på romer varit lagligt och i Rumänien blev det först 1856 olagligt att ha romska slavar. Medan nazisterna massmord på judar uppmärksammats är det mindre känt att nazisterna utrotade mellan 220 000 och 1 500 000 romer.

Även efter andra världskriget fortsatte till exempel tvångssteriliseringar av romska kvinnor i många länder. De senaste dokumenterade fallet skedde 2003 i Tjeckien. Även i Sverige skedde tvångssteriliseringar av romer “i samhällets intresse” fram till 1974.

Rasismen mot romer är inte historiskt arv utan upprätthålls av dagens makthavare, som ett sätt att söndra och härska. Det var uppenbart att när Frankrike dåvarande president, Nicolas Zarkocy, 2010 började hetsa mot romer för att deportera dem, så var det ett försök att avleda och distrahera den strejkrörelse som växte mot hans attacker på pensionerna. Samma funktion hade lagen om att förbjuda bärande av slöja/nikab.

I Ungern har attacker på “arbetsskygga romer” använts som argument för att försämra arbetsrätten och Rumäniens förra president, Traian Basescu, har tvingats böta på grund av sina nedsättande kommentarer om romer. EU:s generaladvokat, Melchior Wathelet, har och sin sida försvarat Tyklands vägra att hjälpa en fattig rumänska kvinna, med hänvisning till “social turism”.

Införstådd i situationen i Öst- och Sydeuropa är det inte svårt att förstå att människor flyr varhelst de kan för att undkomma situationen. I rapporten “Socialt utsatta EU-medborgare i Malmö” säger en romsk kvinna “Vi kom hit med hopp om att kunna stå på egna ben. I Rumänien kan man dö av hunger utan att någon frågar.”

I Sverige får fattiga EU-migranter mycket begränsad hjälp, även om lagens “tak över huvudet”-garanti formellt även gäller dem. Många vågar inte ta kontakt med myndigheterna och om de gör det, är risken stor att det nekas i alla fall. Vissa kommuner har startat härbärgen men de räcker sällan till när krisen fördjupas och allt fler i desperation lämnar sina hemländer.

Samtidigt river polisen regelbundet EU-migranternas läger och risken för rasistattacker finns hela tiden. I september dödades en man av vad som troligen var en anlagd brand i ett läger i Högdalen.

I praktiken har EU-migranter sämre sjukvårdskydd än papperslösa. Enligt EU-regler ska deras sjukvård i Sverige betalas av hemlandet – genom ett system med ett europeiskt blått sjukförsäkringskort. “Om vi har det blå kortet går räkningen till Rumänien, då får vi räkningen att betala när vi kommer hem. Vi har ingen försäkring och då får vi betala allt. (“Socialt utsatta EU-medborgare i Malmö”). Utan kortet ställs de EU-migranter utanför systemet. Enda sättet blir då att säga att man är papperslös – och då i alla fall få tillgång till akut sjukvård.

Uttalandena från den svenska regeringen (både från dagens rödgröna och högeralliansens), om att det är Rumäniens med flera länders ansvar att ta hand om sina medborgare är ett hyckleri på hög nivå. Svenska politiker oavsett partifärg har varit drivande inom EU i att påtvinga länder i Öst- och Sydeuropa drakoniska nedskärningar och privatiseringar i utbyte mot nödlån, vars huvudsyfte varit att rädda västländernas banker som spekulerat i öst och syd.

Denna nedskärningstvångströja har inte på något sätt löst krisen – tvärtom har den lett till dagens deflationskris med fallande efterfrågan och priser, samtidigt som stater reat ut sina tillgångar till giriga spekulanter.

Det är effekterna av detta krig mot fattiga av EU och IMF som tvingar människor på flykt och som de själva säger, “leva som råttor” under broar, i bilar och på industriområden.

Trots rasistiska splittringsförsök från både Sverigedemokraterna och andra finns en stark medkänsla och solidaritet med EU-migranterna, vilket syns i insamlingar och organisering för att hjälpa.

Vad som också behövs är ett politiskt svar: Att bekämpa den kapitalistiska högerpolitik som genomsyrar både Sverige, Rumänien och EU och som är orsaken till massarbetslöshet och dramatiskt växande klyftor. Medan miljoner i Europa lider av arbetslöshet och fattigdoma passerade2014 Europa USA som det område med flest dollarmiljardärer.

För att utmana deras makt krävs nya massrörelser som enar olika förtryckta grupper och som också mynnar ut i nya socialistiska arbetarpartier som kan ge ett alternativ de etablerade partiernas högerpolitik, antiziganism och rasism. Bara arbetarregeringar som bryter med EU, IMF och det internationella finanskapitalet kan vrida om ekonomin till en återuppbyggnad som ger jobb, bostäder och en välfärd för alla.

RS/Offensiv står för

  • Omedelbar tak över huvudet-garanti och rätt till vård och utbildning för alla EU-migranter.
  • Gräsrotskamp mot rasism och antiziganism var det än dyker upp.
  • För en europeisk massrörelse mot EU och kapitalets högerpolitik
  • Ut med EU och IMF ur Öst- och Sydeuropa.
  • Riv upp krispaketen. Vägra betala den illegitima skulden
  • Rätt till bostad, jobb och välfärd till alla
  • Skrota kapitalets EU – för ett socialistiskt Europa
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s