Miljöfrågan ställs på sin spets i Norrbotten

muonio älv

En månad innan FNs klimattoppmöte i Paris mobiliserar norrbottningar till protester. Genom ”Run For Your Life”, en klimatperformance i form av en stafett från Kiruna till Paris, genomförs event och protester genom länet.
På många sätt ställs miljö- och klimatfrågan på sin spets i Norrbotten. Det handlar om miljöförstöring, militarisering, gruvor och jobb.

Behovet av en omställning för att minska klimatförändringarna är akut. I Sverige är det de norra delarna som enligt prognoserna (med nuvarande utveckling) kommer att få de högsta temperaturökningarna och nederbörden kommer att öka med upp till 60 procent. Tack vare landhöjningen klarar vi oss undan stora översvämningar men frågan är hur djur och växtliv kommer att kunna anpassa när klimatet ändras så mycket? Att flytta norrut, till kallare trakter, är inte möjligt om man redan är längst norrut.

I Norrbotten är klimatfrågan nära kopplad till andra miljöfrågor och till frågan om jobben. Tio år av gruvboom har fört debatten om gruvornas miljö- och klimatpåverkan till en helt ny nivå. Det samiska samhället har fått välbehövligt stöd i att ifrågasätta rådande lagstiftning och prioriteringar, där gruvspekulanter och klippare får sin vilja igenom medan miljöintressen och andra näringar får stå tillbaka.
Kanske mest tydligt blev detta i samband med kampen i Kallak/Gállok, där lokalbefolkning, samiska samhället och miljöaktivister blockerade en provbrytning inför en gigantisk järnmalmsgruva, som planerats av spekulanterna bakom brittiska Beowolf Mining och dotterbolaget Jokkmokk Iron Mines.

Kallak-fyndigheten är lågvärdig, vilken innebär mycket stora ingrepp i naturen och stora utsläpp av växthusgaser, för relativt lite järn. Dessutom saknar området järnvägsanslutning och fyndigheten ligger inom ett viktigt område för rennäring och turism.
Efter prisraset på råvaror de senaste åren har många gruvprojekt lagts i malpåse eller utvecklas i snigelfart, så även Kallak. Gruvnäringens nya ”förebild”, Northlands gruva i Pajala, är i konkurs och risken är nu överhängande att tillgångarna slaktas och kvar blir bara ett hål i marken, som staten får betala saneringen av, samtidigt som samebyns och övriga lokalbefolkningen marker är förstörda för många generationer framåt.

Känslan av att norra Sverige utnyttjas medan naturen och människorna får betala priset förstärks ytterligare av militariseringen. För varje år ökar antalet utländska, ofta Natobaserade, militärövningar och krigsindustrins tester av nya militära system. Stora naturområden är avstängda permanent för bombövningar och tester, och ännu större områden stängs av i veckor eller månader för olika övningar. Skogsägare, turistföretagare och renägare protesterar men med hänvisning till ”rikets säkerhet” så blir de överkörda gång på gång. Hur stora utsläpp av växthusgaser militariseringen leder till är höljt i dunkel.

En annan faktor i miljömedvetandet är det pågående kärnkraftsbygget i finska Pyhäjoki, bara 15 mil från den svenska norrbottenskusten. När förarbetena är klara är det den ryska kärnvapentillverkaren Rosatom som ska bygga verket. Oron är stor över miljökonsekvenserna och olycksrisken, men också hur kärnkraften riskerar tränga undan helt fossilfria energialternativ (kärnkraft står för stora utsläpp av växthusgaser under bygg- & rivningsprocessen samt vid uranbrytningen).

Ofta motiveras skövlingen av naturen och utsläppen av växthusgaser med jobb-argumentet, något som kan bita bra en region där arbetslösheten historiskt varit ett stort problem (nu är dock arbetslösheten klart lägre än rikssnittet). Men som Offensiv skrivit om tidigare, skulle en klimatomställning generera betyligt fler jobb än dagens utveckling.

Som författaren Arne Müller visat i ”Norrlandsparadoxen” hamnar en stor del av jobben från till exempel gruvindustrin inte alls i de samhällen där gruvorna ligger. I den mån gruvor är nödvändiga ska de ägas gemensamt och etableras och drivas under demokratiskt kontroll och styre, med stort inflytande för lokalbefolkning och miljöorganisationer. Istället för privata klippare och ännu mer resurser till militarisering och imperialistiska krig, behövs massiva offentliga investeringar i förnyelsebar energi, kollektivtrafik,elfordon,spårbunden trafik såsom Norrbottniabanan, klimatombyggnad av bostäder, lokalt ekologiskt jordbruk och energieffektiviseringar i industrin. För att det ska vara möjligt måste storföretagen och de rikas makt över ekonomi och politik brytas. Ett nytt socialistiskt arbetarparti måste byggas för att bygga en hållbar socialistisk framtid.

Jonas Brännberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s