Enad kamp kan tvinga kommunen att göra om och göra rätt

stadshuset(3)

Luleås proteströrelse för en framtidens skola med barnen i fokus behöver trappa upp

Två månaders ”medborgardialog” om framtidens skola i Luleå kommun har tagit formen av en lång kollision mellan politiker och chefer, å ena sidan, och hundratals föräldrar och andra som berörs av skolans verksamhet å den andra. Kraftmätningen mellan makten och folket har vid varje etapp utfallit till folkets fördel – kommunledningen har visat upp enorm okunnighet, godtycklighet och brist på förankring, medan skolornas försvarare har visat sig besitta resurserna till stort kunskapssamlande och kreativt tänkande förankrat i verkligheten, och har vunnit den breda allmänhetens sympati. Hur kan masstödet för att göra om utredningen om framtidens skola – nu med barnen, inte räknekalkylerna, i fokus – omvandlas till seger?

Framtidens Skola, ett ”utredningsunderlag” som innefattar förslag på nedläggning av tio låg- och mellanstadieskolor, två högstadier och en mängd förskolor, presenterades av Luleås Barn- och Utbildningsförvaltning 24 september i år. Sen dess har hundratals föräldrar, barn och boende i berörda områden och byar engagerat sig för att stoppa kommunpolitikerna från att rusa in i ett katastrofalt beslut, i februari då frågan ska avgöras i Barn- och Utbildningsnämnden.

För många har det varit en skakande upplevelse att för första gången slungas in i en strid mot sina folkvalda. ”Man blir alldeles matt” har varit en vanlig första reaktion när föräldrar insett att de lokala makthavarna är inställda på att riva upp deras barns värld utan att kunna, eller tycka sig behöva, ärligt redogöra för varför. Skolans topptjänstemän har stått utan svar på frågor, oro och kritik, annat än i bästa fall meningslösa floskler och, i värsta fall, rena osanningar. Tydliga ställningstaganden av de styrande politikerna har redan från början gjort klart att detta bottnar i att tjänstemännen med Framtidens Skola levererat ett beställningsverk åt s-styret i kommunen. Så varför vill (s) tvinga igenom den här omställningen av Luleås skolor mot stordrift?

När nyliberalismen kom till skolan

Framtidens Skola handlar i grunden om att öka räckvidden för nyliberalismen, som (s) i Luleå gjort sig till främsta representant för. Nyliberalism är det politiska uttrycket för den offensiv som kapitalet drivit världen över sen slutet på sjuttiotalet för att omfördela samhällets resurser från allmännytta till privata profiter. I Sverige har detta bl a handlat om politiska beslut för att låta marknaden återerövra mark som under en tid fredats från privata spekulanter genom uppbygget av välfärdssamhället – t ex avregleringen av bostadsmarknaden, elnät, järnväg, hälsovård och skola. Friskolesystemet i Sverige har för nyliberaler världen över blivit ett exempel på ideala vinstmöjligheter med minsta möjliga kapitalinsats.

Sverige utsattes för nyliberala härjningar från 1990-talet och framåt, både av (s)-ledda och (öppet) borgerliga regeringar. Ett resultat är att Sverige nu är det OECD-land med snabbast ökande klassklyftor. Under lång tid var Luleå och Norrbotten relativt förskonat. Även om nyliberala privatiseringar, t ex av lokalvården, genomfördes i Luleå kommun redan 2003 och 2008 är det tydligt att (s) efter valet 2014 med eftertryck slagit in på det nyliberala spåret. Utförsäljningen av det kommunala bostadsbolaget Lulebo är ett exempel, försöket till privatisering av Hertsö badhus ett annat. Eftersom nyliberalismen går ut på att driva igenom en liten elits vinstintressen på bekostnad av det stora flertalet arbetare, brukare och samhället i stort så har den undergrävandet av demokrati i märgen. Där nyliberalismen rullas ut medföljer marknads- och vinstmaximeringslogiken som ett dammoln som höljer in långt mer än de verksamheter som direkt berörs av nyliberala beslut som t ex privatiseringar.

Nyliberalismen kräver att allt, även det som ännu kvarstår i offentlig ägo, marknadsanpassas. Här kommer den till synes ogenomtänkta omställningen av Luleås skola in – bristen på lärare är för nyliberalerna egentligen en välsignelse som ger dem en ursäkt att marknadsanpassa skolans organisation. Färre, större enheter, mer produktion per arbetare (mätbar undervisning per lärare), mer utbyte på mindre kapitalinsatser – välkomna till Framtidens Skolfabrik!

Detta ideologiska ställningstagande ligger till grund för det slarviga, verklighetsfrånvända och odemokratiska upplägget av Framtidens Skola-projektet – vetenskapliga underlag, konsekvenserna för barnen och dialog med de berörda är bara bagateller för nyliberalismen som besitter en allomfattande sanning som trumfar allt annat.

Rikta fakta och argument utåt

Många som engagerar sig för att rädda skolorna i Luleå har gjort stora insatser genom att gräva fram forskningsrapporter, formulera enkäter, peppra Framtidens Skola-kansliet med frågor. Att kunna peka på de positiva möjligheter som situationen erbjuder är en stor tillgång. De fakta och argument som tagits fram i arbetsgrupperna är oerhört värdefulla – framförallt för att vinna den allmänna opinionen för skolornas sak. Det är opinionen, inte logiska argument, som de nyliberala politikerna och cheferna kan tvingas lyssna på. Genom otaliga insändare, inlägg på sociala media och ingripanden i reguljära media har ett mycket bra jobb gjorts med att föra ut argumenten till allmänheten. Frågan om skolans framtid har växt och ett enormt stöd finns för kampanjen för att ”hela kommunen ska leva och lära”. Redan har det fått politiker och tjänstemän att svettas, som vi sett t ex i löftet om en andra remissperiod i januari. Men i sig räcker inte en utbredd allmän sympati för att rädda skolorna. Den behöver svetsas samman till en rörelse.

Stå emot vilseledande manövrar

Genom gemensamma aktioner, som karnevalståget 28 november, kan den enhet byggas som kan få alla inblandade att erfara styrkan i motståndet. Fler protestdagar för skolan kommer därför att spela en nyckelroll i att motverka de försök till splittrande och vilseledande manövrar som politiker och topptjänstemän säkert kommer att lägga kraft på under den närmaste tiden. De nya förslag – att kanske inte lägga ned Kråkbergs högstadium, eller att kanske lägga ned Benzeliusskolan, t ex – som BUF presenterade för utredning förra veckan har en roll att spela här – för visst är det märkligt att BUF redan avgjort vilka synpunkter som ska gå vidare till utredning med mer än en vecka kvar till dialogtidens slut? Det är nu oerhört viktigt att arbetsgrupperna för att rädda skolorna står fast vid det gemensamma alternativförslaget, som förkastar Framtidens Skola i sin helhet och istället ställer upp en rad principer som bör guida en ny utredning – där barnens behov står främst.

Fler gemensamma aktioner är avgörande

Rättvisepartiet Socialisterna är en aktiv del av arbetet för att stoppa stordriftsomställningen. Vi förespråkar fler gemensamma aktioner. Som nästa steg skulle en skolstrejk kunna övervägas. Vi behöver sikta på att knyta an det starka engagemanget från föräldrar, barn och boende till det jäsande missnöjet bland lärare och övrig personal i skola och förskola som hittills inte fått öppet utlopp. Aktivt arbete för att förmå de lokala s-föreningarna som uttalat sig mot nedläggningarna att agera i enlighet med uttalandena och dra i kommunledningens tyglar är en viktig möjlighet att undersöka. Även här kommer press från masskamp att spela den avgörande rollen. Så kan vi gemensamt ge uttryck för den stora och starka viljan som finns för att försvara och utveckla det som är bra i skolan och bygga upp ett försvar som håller mot de försök att söndra och härska som är att vänta.

Liv Shange RS Luleå

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s