Kolonialismen i Sápmi fortgår än

2)Jokkmokkdemonstration

Lördagen den 6 februari, på Sápmis nationaldag, hölls den femte demonstrationen mot gruvföretagens exploatering. Arrangören, Urbergsgruppen Jokkmokk (http://urbergsgruppenjokkmokk.se/) har funnits i staden sedan sommaren 2013. Föreningen arbetar för att minska uttaget av markens ändliga råvaror samt för en långsiktigt hållbar hushållning av jordens naturresurser. Offensiv fick chansen att innan demonstrationen tala med Elisabeth Johansson som är aktiv i urbergsgruppen och har varit en stor del av arrangemanget kring demonstrationen.

Elisabeth berättar om fältbiologer och miljöaktivister som rest till Jokkmokk och hur de dessa varit aktiva för att lägga grunden till Urbergsgruppen Jokkmokk. Sommaren 2013 var dessa delaktiga i demonstrationer och blockader i samband med provsprängningar för en tilltänkt gruva i Kallak. Platsen ligger 4 mil nordväst om Jokkmokk (en ort med omkring 2 500 invånare). Trots detta lyckades demonstrationen locka till sig drygt 500 aktivister som rest från Sverige, Norge och Finland. Året därefter var intresset lika stort. ”Effekterna av en gruvetablering är mer än själva gruvhålet”, säger Elisabeth. ”Människor kommer att tvångsförflyttas. De har planerat att dra vägar på vilka långtradare kommer att köra var tredje minut.” Hon förklarar hur det förorenar luften, orsakar buller och totalt omöjliggör renskötseln. Förutom hur djuren påverkas av miljöförändringen kommer antagligen antalet påkörningar att öka dramatiskt. Det rör sig om en sträcka om ca 7-8 mil vilken drygt hälften går rakt igenom nationalparken Muddus.”Det hindrar samernas aktivitet, deras liv och man har inte tagit hänsyn till den kritik som tagits upp”, säger Elisabeth.Elisabeth Johansson, Jokkkmokkdemo

Varför har detta engagerat dig?
”Gruvan behövs inte. Det är inte rätt och riktigt att utländska företag tar vår mark, utan att ens betala för det. Jag tänker på barn och barnbarn. Det är ni som kommer att drabbas. Man kan inte bara se det kortsiktiga.” Elisabeth uttrycker att detta är en del av den pågående kolonialismen och utöver den finns miljöaspekten, hur Jokkmokks invånare berövas inte bara marken, utan luften och vattnet. Hon berättar om Lule älv och hur vattnet riskerar att totalförstöras. ”Måste vi ha något nytt?” frågar hon. ”Vi måste återvinna. Vi behöver inte konsumera nytt, då finns det ingen natur kvar till nästa generation som ska leva här. När en gruva etableras är det numera kommunen som måste förse gruvarbetarna med hus, det är folket som står för kostnaden. Så fort gruvföretaget inte längre går med vinst kan gruvan försvinna och därmed gruvarbetarna. Då återstår bara tomma hus och en kommun som går på knäna.”

Samtalet avbryts av att manifestationen ska börja och Elisabeth ska inleda den. Talarna består av lokala aktivister som Magnus Sjögren och Tor Lundberg Tuorda samt Liv Shange som talar om sina erfarenheter kring gruvprotester. Magnus inleder med berätta om hur det finns en koloniseringsiver från den svenska staten och hur den har ett globalt stöd. Det är många som slutits upp runt Folkets Hus i Jokkmokk, trots snö och kyla. Offensiv talade med två av besökarna och frågade varför de var där. ”Jag kommer från Kina och där har vi samma problem. Vi har ett urfolk i norr som bedriver renskötsel och som blir förtryckta av makten. Det är precis samma historia”, berättar Xie Mao.  En av talarna berättar att de under tidigare demonstrationer varit dels på plats i Kallak, men nu ges inget tillstånd då man ”stör gruvpersonalen”. Jokkmokk- demonstrationståget har tidigare gått igenom Jokkmokks marknad, vilket polisen nu förbjudit då det ”stör knallarna”.

Demonstrationen tågade iväg och spred sitt budskap med banderoller och talkörer som krävde ett gruvfritt Jokkmokk och respekt mot marken. ”Ner med stat och kapital- det var dem som marken stal” hördes medan tåget stannades av poliser som uttryckte att vi var tillräckligt nära marknaden nu. Delvis pressade tåget fram och det samlades åskådare. Stämningen var bitter när tåget vände om, men slagorden fortsatte längs vägen tillbaka till folkets hus där demonstrationen avslutades.

Offensiv blev lovad en intervju med en av talarna, Tor Lundberg Tuorda. Vi möttes på hans arbetsplats strax efter demonstrationen. Tor är bland annat fotograf, skribent, filmare och naturaktivist.

Vad blir konsekvenserna för de samer som bor i området om gruvan blir verklighet?

”Det blir omöjligt att stanna kvar. Det handlar om extrema transporter, lastbilar med tre släp som passerar var tredje minut på vägar som går genom ett natura 2000-område.”  (Natura 2000 är ett skydd för områden som bedöms ha de högsta naturvärdena. Skyddet har beslutats av både regeringen och EU-kommissionen.) Tor nämner Ojnareskogen på Gotland som ett annat exempel på ett område hotat av exploatering, vilken faktiskt förhindrades tack vare fältbiologer och aktivister.  Han berättar om skogen, utifrån sitt arbete som naturfotograf. ”De kallar det för skogsbruk, men det är ett skogsmissbruk. En effekt av 150 år av lobbyism där pengarna prioriterats över naturen.” Han beskriver hur områden som tidigare varit urskog med sälj, björk, aln, rönn, mossa och lav etc. fritt växande och levande och hur det numera är en samling tallar, eller en plantage av Contortatall. (Contortatallen kommer från Kanada, men är inplanterad i Sverige då skogsindustrin tjänar på att ha snabbväxande träd. Den har bedömts kunna utgöra ett hot mot Sveriges biologiska mångfald. Naturvårdsverket har klassat den som invasiv vilket innebär en art som spridits utanför ursprungsområde, som sprider sig av egen kraft och som skadar det nya ekosystemet eller hälsan hos djur och människor inom detta.)

Tor beskriver hur naturen i Sápmi exploaterats. Gigantiska landområden har utnyttjats för vattenkraft och i detta har fornlämningar och timmerkåtor förstörts. Han beskriver hur samerna har blivit totalt överkörda och förklarar för mig att sametingets roll endast är rådgivande. Sedan beskriver han hur bilden av en same förvrängts i Sverige. De framställs som några som äger renar och helst bor i fjällen, medan förekomsten av skogssamer totalt tystas ner. En stor del av tidigare skogssamiska byar finns inte längre kvar. De snabbväxande contortatallarna är inte kompatibla med det befintliga ekosystemet. De odlas så tätt som möjligt, vilket förhindrar något från att växa däremellan. En viktig konsekvens är att laven dör, laven som då är renföda. Dessutom tål tallarna inte snötyngd utan tippar omkull. Kvar blir oframkomlig mark. Allt detta beskriver Tor som ett regelrätt helvete.

Han beskriver det som återstår av Kvikkjokk, en liten rand av den urskog som förut utgjort hela omnejdens landskap. I urskogarna finns unika ekosystem, med arter som inte påträffas på annat håll. Än känner vi inte fullt till konsekvenserna av deras utrotning. Vi känner inte heller tid hur lång tid det skulle ta för naturen att återfå en urskog. Sverige avvecklar procentuellt sett mer urskog än Brasilien och trots att landet tecknat ett FN-avtal om att skydda 17 procent av skogen skyddas idag endast 4 procent.

Tor berättar om kostnaden för en människa att växa upp och hur glesbyggden prioriteras så lågt att de flesta väljer att flytta därifrån så snart de har möjlighet. Resultatet blir att dessa områden försörjer övriga Sverige med utbildad arbetskraft. Skogarna huggs ner, vattnet däms upp, marken sprängs och exploateras, luftrummet kränks. Det finns, i praktiken inget skydd för invånarnas rättigheter. Han säger att det inte går att beskriva som något annat än kolonialism. En levande kolonialism som få är medvetna om. Först nu, i gruvkampen har frågor lyfts och delar av strukturen har beskrivits. ”Det finns en lågfrekvent vrede hela tiden, utnyttjandet sker långsamt. Metodiskt töms marken av allt som kan omsättas i pengar. Det finns ingen humanism, ingen långsiktighet eller hållbarhet. Man testar sig fram, gör experiment på vår mark”, säger han. ”Det strider mot alla biologiska modeller att fullständigt ta bort allt. Med hjälp av contortatallen har de optimerat skogen, de spelar hasard med naturen, men det är nog nu.”

Vad krävs för att få tillbaka naturen, om det går?

”Fantastiskt hårda förhållningssätt till samspelet med naturen. Att aldrig bara ta ifrån den, utan återvinna. Det gäller allt; energi, uppvärmning, transporter.”

Tor beskriver Sveriges regering som ett gäng politiker vilka ofta är karriärister som saknar någon omfattande kunskap i frågorna de beslutar om. Stadssekreterare beskrivs, hur dessa rådgivare till sittande politiker är samma personer oavsett vilka som vunnit det senaste valet. 4200 människor och ibland dem många lobbyister och knappt 200 personer byts ut vart fjärde år, med detta i åtanke är det kanske inte konstigt att nästintill samma beslut fattas oavsett färgen på de regerande. ”Kolonialismen sitter kvar i väggarna när man fortsätter som man alltid gjort. Det går inte längre. Det måste rivas ner och något nytt måste byggas upp.”

Han beskriver hur urfolk världen över har nästan samma historia, samma exploatering och hänsynslöshet riktat mot dem. ”Det har skett i USA och det har skett i Sverige. Den, i svensk historia största stölden, passerade obemärkt, via pennan och makthavarna.”

Vad krävs nu?

”En dekolonisering. En bred folkbildning om samer som beskriver faktiska skeenden. En upprättelse för det samiska folket och att vi utan inblandande och parasitering ska kunna leva som vi är präglade till. Nu är det faktiskt skövlat nog.”

Han berättar om hur Lule älv totalt byggdes ut till vattenkraften. Hur stadskassan genererade miljarder och poängterar att detta inte är ett nytt fenomen. På 1400-talet överfiskades älven på lax, flera hundra ton per dag. Vinsten av detta bekostade uppförandet av Gammelstads kyrka i Luleå och Uppsala universitet i Uppland. Tor Lundberg Tuorda har sökt filmstöd att göra en film om skogssamernas historia och nutida status, men fått avslag. Det är en pågående kamp. En del har kämpat så länge att de knappt orkar längre.

Vi lever i ett land där somligas rätt väger tyngre och vi måste förändra det. Olika grupper drabbas av detta förtryck, men tillsammans har vi bättre chanser att krossa det. Det är ingen avlägsen historia. Det pågår nu. Vi kan inte sitta tysta och låta förtrycket fortgå. Här, i ditt Sverige, tillåts inhemska och utländska företag att gräva ut resurserna ut vår jord, med unikt låga skattesatser på bekostnad av människor, natur, miljö och på bekostnad av kommande generationer. Klimatfrågan är högaktuell, men av någon anledning tycks delar av den ibland glömmas bort. Det är upp till oss att förändra det. Att bilda oss om Sveriges urfolk, att stödja deras kamp mot strukturellt förtryck och för en hållbar miljö. Konsekvenserna av miljöförstörelsen drabbar till sist planeten. Vi måste enas i slutsatsen att människor och miljö går före kapitalets vinstintressen. Vi måste agera därefter.

Idun Larsson

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s