Gruvorna och klimatet: katastrof under marknaden


Gruvor och smältverk står för ungefär en tredjedel av industrins koldioxidutsläpp i Sverige. Det berättade den Guldspadebelönade journalisten och författaren Arne Müller när han föreläste om gruvorna och klimatet i Luleå söndagen 10 april. Föreläsningen, med ett hundratal i publiken, var en del av en inspirationshelg på temat Ställ om Norrbotten anordnad av Naturskyddsföreningen i länet.

Decembers Parisavtal säger att Jordens medeltemperaturökning bör hejdas ”under” 2°C, vilket allmänt tolkas som max 1.5° – ett mycket djärvt mål menade Arne Müller. För att nå det skulle världens koldioxidutsläpp behöva minska med minst 80 procent till år 2050 – alltså behöver det genomföras stora omställningar här och nu. Så vad har då gjorts sen avtalet skrevs på? Vackra ord och åtaganden från politiker är en sak. Arne hade istället tittat på en mer pålitlig indikator på världens verkliga makthavares inställning: marknaden.

  • EU har skapat en ocean av utsläppsrätter, sa Arne.
  • Handeln med utsläppsrätter är själva grundbulten i EU:s klimatåtaganden. Parisavtalet borde ha resulterat i att priset på utsläppsrätter stigit kraftigt i höjden. Istället ligger det idag på cirka fem euro per ton koldioxid, det lägsta priset någonsin. Marknadens prognos är att den här prisnivån kommer vara ganska oförändrad t o m år 2020.
  • Med andra ord uppfattar Europas storföretag det som att inget egentligen kommer att hända till följd av Paris.En miljon ton koldioxid för att producera 80 miljoner ton malm. För att få ut värde ur malmen behövs ju dock smältverken, konstaterade Arne. Med smältverkens koldioxidutsläpp på 4.6 miljoner ton årligen inräknade så ligger alltså gruvindustrin på över fem miljoner ton. Det är en tredjedel av hela den svenska industrins utsläpp.
  • En naturlig följd av svenska statens klimatåtaganden borde alltså vara minskad användning av metaller, metalleffektivisering av hela samhället och en kraftig begränsning och omställning av gruvindustrin. Istället satsar staten på att växa gruvindustrin. I en nyligen publicerad mineralstrategi för Norr- och Västerbotten, helt missvisande kallad ”Innovativ och hållbar utveckling av mineralsektorn”, räknar upphovsmännen (Länsstyrelerna, landstingen, landshövdingarna m fl) med att ständig tillväxt och ökande efterfrågan på metaller i världen kommer ge den svenska gruvindustrin chansen att fördubbla produktionen till år 2025. Motsättningen gruvindustri-klimat kommenteras överhuvudtaget inte i dokumentet! Det nämner inte heller exemplet Northland/Pajala med ett ord.
  • Arne visade på hur den här motsättningen går igen när det gäller gruvindustrin. Då det inte finns någon direkt statistik på gruvindustrins bidrag till Sveriges koldioxidutsläpp fick han ta reda på det själv genom att gå igenom storbolagens årsredovisning. Bara LKAB och Aitik släppte förra året ut omkring 850 000 ton koldioxid. Tillsammans med övriga småbolag blir det uppskattningsvis en miljon ton per år. För att sätta det i perspektiv beräknas en privatperson stå för tio miljoner ton koldioxidutsläpp per år.
  • Northland är ju ett exempel på det värsta av världar, sa Arne. Enorma kostnader för samhället, ett enormt sår i naturen, inga jobb, medan malmen ligger kvar oanvänd. Drar man inte lärdom av det kommer samma misstag att upprepas igen.
  • Northland hade avsatt 29 miljoner kr för att rehabilitera miljön, medan de beräknade faktiska kostnaderna är omkring 250 miljoner kronor.
  • Råvarumarknaden är en katastrof, för klimatet, för miljön och socialt. Berg-och-dalbanefärderna i malmpriserna leder till ett ofantligt slöseri.Liv Shange och Amanda Taavo Hellström
  • Arne gick igenom en rad åtgärder som skulle kunna genomföras för att metalleffektivisera samhället, som t ex att bygga i trä istället för metall och betong, bygga ut kollektivtrafik, minska metallinnehållet i bilar och att använda resurser som bilar, verktyg osv gemensamt. Den gemensamma nämnaren för de här möjligheterna är samhällelig planering, en planering som kräver en förändring av samhället, stanna berg-och-dalbanan och låta människornas och miljöns behov styra. Även om Arnes föreläsning fokuserade framförallt på att avslöja den skriande motsättningen mellan Parismålet och vad de som styr ekonomin och politiken gör i verkligheten, snarare än att presentera lösningar, så fyllde den sitt syfte att inspirera till handling.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s