Kris eller fortsatt boom i splittrat Norrbotten?

Efter tio år av ett historisk undantag där Norrbottens ekonomiska utveckling varit bättre än övriga landet håller bilden på att förändras. Än så länge hålls konjunkturen uppe men under ytan är samhället bräckligare kanske än någonsin.

På grund av kapitalismens globalisering är alla viktiga processer idag internationella. Allt hänger ihop: den globala ekonomiska utvecklingen som i sin tur lägger grunden för politiska och sociala förhållanden. Det betyder förstås inte att det finns speciella förhållanden, karaktärsdrag och processer i varje land och även delar av länder. Ett exempel är Norrbotten, som haft två starka trender som inneburit hög ekonomisk tillväxt under drygt tio års tid. En global och en kopplad till den svenska konjunkturen.

Globalt handlar det om det som har kallats råvaruprisernas “supercykel”. Priserna på råvaror och speciellt metaller började stiga omkring 2004 och nådde historisk höga priser 2011. Priset på järnmalm steg till exempel från 12 dollar per ton 2001 till som mest över 180 dollar per ton 2011.

Priser järnmalm 15 år

Resultatet har varit att Norrbotten med flera stora gruvindustrier har haft en betydligt starkare konjunktur än resten av landet. Från att ha haft en av landets högsta arbetslöshetssiffror är nu arbetslösheten lägre än rikssnittet.

öppet arbetslösa BD

Bakom råvaruprisernas enorma prisstegring låg två faktorer. Dels den snabbt växande kinesiska ekonomin som dammsög världen på metaller för byggen av bostäder, infrastruktur, fabriker etc. Fram till krisen 2007 var efterfrågan också stor i Europa, där till exempel bostadsbubblorna i Spanien och Irland slukade enorma mängder cement och stål. Efter krisen 2007-2008 försökte kapitalistiska ledare rädda sitt system genom att trycka enorma mängder pengar som lånats ut till banker och spekulanter nästan gratis. Detta tillsammans med ett enormt stimulanspaket i Kina pressade upp priserna ännu mer.

För stålproducenten SSAB, med sin största masugn i Luleå, gav efterfrågan på stål till en början stora vinster. Men när Kina snabbt byggde ut sin stålproduktion har situationen vänt.

Nu flödar världsmarknaden över av billigt stål och SSAB har tvingats till en nyemission för att ta in 5 miljarder från ägarna.

Men den viktigaste effekten för Norrbotten av råvarornas supercykel har varit enorma investeringar, framförallt i gruvor och allt som hör därtill. Både Boliden och LKAB har dramatiskt utökat sin produktion och LKAB har investerat i nya huvudnivåer i sina underjordsgruvor. Även i Pajala gjorde Northland massiva investeringar den nya järnmalmsgruvan innan hela projektet kraschade. Investeringar som sammanlagt handlar om många tiotals miljarder kronor. Medan investeringarna görs skapas många jobb och pengar flödar ut i samhället men som författaren Arne Müller visat i sin bok Norrlandsparadoxen leder dessa investeringar ofta till färre jobb på sikt, på grund av att verksamheten effektiviseras.

Sedan toppen 2011 har råvarupriserna rasat. Globalt sett har nya jättedagbrottsgruvor med låga produktionskostnader öppnat. Men framförallt har den kinesiska ekonomin jätteproblem. Fastighetsbubblan har spruckit och bubbelekonomin har skapat stora skuldproblem hos företag, kommuner/regioner, privatpersoner och därmed också bankerna. I resten av världen är tillväxten stapplande, vilket innebär att inget tyder på att råvaruåriserna ska vända uppåt igen.

Den andra trenden som påverkat den ekonomiska utvecklingen i Norrbotten är fastighetsbubblan som möjliggjort en kraftig ökning av konsumtionen. Den snabba prisökningen på bostäder har gjort att de som säljer fastigheter kan konsumera och de som äger kan belåna sin bostäder med det “nya” värdet som prisökningarna inneburit. Det här har gett bränsle till en konsumtion på kredit som innebär att svenskarna nu är bland de mest skuldsatta i världen i förhållande till sin inkomst.

Hushållens låneskulder i procent av justerad disponibel inkomst och av hushållens finansiella tillgångar

Hushållens låneskulder i procent av justerad disponibel inkomst och av hushållens finansiella tillgångar. Källa: SCB

I Norrbotten kom hela den här processen igång senare är i resten av landet. Fram till 2007 ökade skillnaden i priser mot resten av landet men sedan dess har fastighetspriserna i Norrbotten stigit snabbare än rikssnittet. Det har gjort att konsumtionsökningen slagit in mer under de senaste åren.

Konsumtionen är förstås skevd fördelat, och tillkommer bara de som äger sin bostad. Dessutom är prisuppgången koncentrerad till några få kommuner vid kusten, samt gruvkommunerna Gällivare och Kiruna. I övriga Norrbotten har minskande befolkning lett till att priserna stagnerat.

fastighetspriser i BD

Dessutom centraliseras allt mer av samhällelig service och jobb. Inom vården koncentreras verksamheten till Sunderby och Gällivare sjukhus, samtidigt som distriktsköterskemottagningar och vårdcentraler lagts ned. Kommuner med få invånare och utflyttning får en åldrande  befolkning och stora ekonomiska problem, som resulterar i en  utarmning av service: skolor,vård, kultur och fritid monteras ned. Det är endast tack vare invandring från utlandet som det inte skett stora ras i befolkningstalen.

Efter gruvbolaget Northlands konkurs är Pajala i kris. Kommunen ska minska sina kostnader med 17 miljoner kronor till 2019, vilket kan innebära att 100 tjänster försvinner. Den en gång stridbara ledaren för Gruvtolvan, Harry Rantakyrö, är nu ansvarigt kommunalråd för nedskärningar och säger “Ingenting är heligt, utom det lagstadgade”. Det visar att även med de bästa intentioner kommer löften och ideal svikas utan ett alternativ till den kapitalistiska logiken den offentliga sektorn utarmas och där kommuner och befolkningen tar riskerna medan privata spekulanter tar hand om eventuella vinster.

Den kanske viktigaste processen är också global – den politiska krisen, som framförallt handlar om Socialdemokraterna. I valet 1998 hade S och V stöd av 70 procent av väljarna i Norrbotten, 2014 var det nere på 57 procent. Missnöjet har tagit sig uttryck i partier som Sjukvårdspartiet och andra lokala partier. I Gällivare, Kiruna och Boden har “regnbågsallianser” i olika perioder styrt för att hålla vad som uppfattas som maktfullkomliga S borta från makten. Till och med i det historiska styrkefästet Piteå har S förlorat egen majoritet efter skolnedläggningar under förra mandatperioden.

Men framföratt syns S kris inte i röstetal utan i organisatorisk och politisk svaghet samt förlorad förankring i samhället. I till exempel Pajala kunde föräldrar ta över majoriteten i arbetarkommunens styrelse, och har nu tagit beslut om att nedläggningen av högstadierna i byarna ska rivas upp.  I Luleå är S i djup förtroendekris efter utförsäljning av en tredjedel av allämnnyttan samt beslutet om en mängd skolnedläggningar. Partiet går snabbt högerut utan någon verklig opposition, vilket till exempel manifesterades i att ingen opponerade sig mot valet av superhögersossen Niklas Nordström till kommunalråd i Luleå, inte ens de fackliga representanterna.

Även Vänsterpartiet har försvagats och är mer än någonsin endast ett parlamentariskt parti, med bara någon enstaka “aktivist”. I landstinget styr de tillsammans med S och Mp och beslutade 2015 om ett nedskärningspaket på 94 miljoner. Ändå gick landstinget back 240 miljoner och har nu beslutat om en stor skattehöjning 1,14 kr som ska ge 600 miljoner kronor mer i inkomster. Detta ger norrbottningar bland den högsta totala skatten (inklusive kommunalskatt) i landet, samtidigt som skattehöjningen bara är en tillfälligt lösning. Vårdens kostnader stiger fortare än intäkterna, samtidigt som befolkningen inte växer och andelen äldre blir allt fler. Utan att utmana högerpolitiken och de ökade klyftorna har Vänsterpartiet satt sig för att administrera utarmningen av välfärden.

Det är uppenbart att Norrbotten har det bästa bakom sig i vad kapitalismen har att erbjuda. Stål- och gruvföretag kommer bli än mer pressade framöver av låga priser och stor överkapacitet. Fastighetspriserna kan fortsätta hållas uppe ett tag till tack vare bostadsbristen och den tillfälliga svenska högkonjunkturen men är i längden ohållbart. Som i alla bubblor som brister kommer de som “kom in i spelet” sist och de som ligger i utkanten drabbas hårdast.

För inlandet och mindre kommuner fortsätter kräftgången. I skuggan av gruvboomen har mindre samhällen fortsatt att avlövats på service. När regeringens brutala flyktingpolitik stängt gränserna kommer invandring inte längre kompensera för den stora utflyttningen och åldersfördelningen bli än mer sned.

Det som kan innebära en annan utveckling är en kamprörelse underifrån. För att försvara välfärd och jobb och för att hela landet ska leva. Med ett socialistisk program skulle en sådan rörelse ställa krav på

  • Pengarna tillbaka till vård, skola och omsorg – ta tillbaka pengarna från storföretag oh banker.
  • Nej till privatiseringar och vinster i välfärden.
  • Massiva offentliga investeringar i nya och renoverade klimatanpassade bostäder både i städer och mindre orter.
  • Utbyggd infrastruktur med gratis kollektivtrafik, upprustat järnvägsnät och en ny norrbottniabana.
  • Decentralisering av offentliga arbetsplatser, livsmedelsproduktion mm för minska klimatpåverkan och möjliggöra bra livsvillkor både i städer och på landsbygden.
  • Förstatligande av gruv, stål och skogsindustri under demokratisk kontroll av anställda och hela samhället, för produktion efter långsiktiga behov och med miljöhänsyn, istället för anpassa till marknadspriserna kaotiska svängningar.

 

Jonas Brännberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s