Vinstkramarna försvarar sitt byte.

non-profit-blev-some-profit

Efter läckan från Ilmar Reepalus utredning om vinstbegränsningar i välfärden har Vd:ar, storföretag och arbetsgivarorganisationer gått till storoffensiv med ledarkommentarer, pressutspel och debattartiklar om ”fondsocialism”, ”planekonomi” och ”förstatliganden”. Veckans nyhet om Internationella Engelska Skolans börsnotering åskådliggör varför: Svenska storföretag som Öresund köper aktier för hundratals miljoner för att få del av skattefinansierade vinster. Samtidigt blir det nya sköna miljoner till grundaren Barbara Bergström.

Frågan kan ställas varför denna upprördhet för ett förslag som knappt rör storföretagens vinster? De uppgifter som kommit från underlag till utredningen samt från Ilmar Reepalu själv handlar om ett vinsttak på 8-10 procent av investerat kapital (genom det som kallas den ”vägda kapitalkostnaden”, WACC).

Till och med Karl-Petter Thorwaldsson, som LO-ordförande sett till att begrava LO-kongressens beslut om non-profit i välfärden, tycker nivån är för hög att föreslår att ”åtminstone utreda” ett totalt stopp för vinster i alla fall inom skolan ”där det råder plikt”.

Även borgerliga ekonomer som Per Lindvall menar att detta är en hög nivå: ”Det är mycket högt sett ur ett kapitalmarknadsperspektiv. Avkastningskrav på 10 procent är vad vi hittar i mycket cykliska och riskfyllda branscher, som exempelvis skogs-, gruv- och stålindustrin.”

Vinsttaket blir ännu högre med tanke på att risken är i princip obefintlig, eftersom staten garanterar inkomsterna genom skolpeng etc. Faktum är att det egentligen knappt behövs något kapital alls för att till exempel starta i friskola. Lokalerna kan hyras och pengar för hyra, personal etc. betalas ut i förskott av kommunerna.

Att storbolagen i välfärdssektorn ändå har stora balansräkningar, men mycket investerade medel har inget med verksamheten att göra, utan beror istället på att företagen vill expandera och köper upp varandra.

Per Lindvall skriver mycket avslöjande: ”…behov av externt kapital uppstår i praktiken bara om företagen vill göra förvärv. De börsnoterade företagen Academedia, Attendo och Humana har samma självfinansierade kapitalstruktur. Deras externa kapital har endast använts till förvärv. I stort sett allt investerat kapital i välfärdsföretagen, runt 50 miljarder kronor, har använts för att köpa andra liknande bolag. Mycket lite har investerats i själva verksamheterna, för de har inget kapitalbehov. Attendos bokförda värde av byggnader och mark uppgick i det senaste bokslutet till 90 miljoner kronor, medan goodwill uppgick till 6 472 miljoner kronor. Det motsvarar 1 respektive 70 procent av balansomslutningen.”

Häri ligger också bankernas gillande – uppköpen i välfärdssektorn ger dem miljardvinster. Av detta kan man också förstå att det verkar blir mycket lätt att komma runt det vinsttak som diskuteras i utredning. När det är nästan gratis att låna kan företagen köpas upp till allt högre priser och därmed större ”investerat kapital” vilket möjliggör att plocka ut ännu större vinster trots ”vinsttak”. Dessutom finns oräkneliga andra sätt att plocka ut pengar ur bolagen utan att redovisa det som vinst, till exempel genom dyra avtal med ”underleverantörer” som ägarna själva kontrollerar.

Att Engelska skolan mitt i denna debatt ändå går vidare med sin börsintroduktion visar att ägarna inte är speciellt oroade.

”För det första finns det inget färdigt förslag. För det andra saknar det som cirkulerat i pressen majoritet i riksdagen”, sade Engelska skolans VD Ralph Riber till Dagens Indsutri 160919.

Därmed bekräftar han också att Svenskt Näringsliv lyckats fullt ut med att köpa upp Sverigedemokraterna för att tillsammans med alliansen stoppa all form av vinstbegräsning i välfärden.

De rikas raseri över den fortsatta opinionen mot vinster i välfärden handlar mer om att propagera för deras oinskränkta makt att kontrollera hur överflödet i samhället kontrolleras än en oro för en reell risk för vinstbegräsningar i välfärden.

På så sätt liknar vinstfrågan debatten om löntagarfonder på 80-talet. Trots att det förslaget hade urvattnats till helt ofarlig oigenkännlighet för de rika och S-ledningen inte ville genomföra förslaget så fortsatte borgerlighetens hetskampanj.

Utan massiv kamp underifrån kommer S begrava frågan fram till valet och då möjligtvis använda den som enda kvarvarande skiljelinje mot Allianspartierna. Efter valet 2018 förbereder dock både Löven och alliansen att begrava frågan en gång för alla. Bara en  proteströrelse underifrån kan ändra den utvecklingen.

Jonas Brännberg

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s