Folkomröstning om skolans framtid – ett hot mot demokratin?

skolans-framtid

Efter ett år av kamp om ”Framtidens skola”, Luleå kommuns plan för att ställa om skola och förskola till stordrift, handlar nästa sammandrabbning om den folkomröstning i frågan som över 8000 lulebor begärt i ett folkinitiativ. Samordningsgruppen Hela kommunen ska leva och lära började samla in underskrifter i mars och fick en rungande respons från luleborna. Efter bara tre månader hade gruppen fått in långt mer än de 6000 namn (tio procent av de röstberättigade i kommunen) som krävdes. Men, som RS tidigare har rapporterat bedriver det styrande S  nu en kampanj för att få med sig M och MP i att stoppa en folkomröstning (det krävs stöd av en tredjedel av kommunfullmäktigeledamöterna för att den ska bli av).

skolstrjk3

Argument som framförts emot en folkomröstning har inkluderat ”svårigheterna” med att ”tolka” vad underskrivarna ”egentligen” vill rösta om. Famlande efter mer substantiella tillhyggen i debatten har lokalpolitikern Nils Harnesk (S), efter att ha läst en (1) forskningsrapport om folkomröstningar i skolfrågor, trätt fram med argumentet att en folkomröstning ”i frågor om skolorganisationen [leder] till en sämre fungerande demokrati och är ett illa fungerande instrument i en sån komplex fråga”. Liknande tongångar har hörts från vice kommunalrådet Niklas Nordström. Argumentationen känns igen från debatten om Brexit – folkomröstningar verkar nog fina och demokratiska i teorin, men med ”folket” så hopplöst oförmöget att förstå sitt eget och samhällets bästa är de i själva verket farliga eftergifter åt kort- och trångsynt pöbelvälde.

En folkomröstning var aldrig skolkämparnas förstahandsval av metod. Under över ett år har de lagt ned tusentals timmar på att försöka få till en rimlig dialog med politiker och förvaltningschefer, och arbetat på en mängd olika sätt för att informera, bilda opinion och påverka. Under den första remissperioden hösten 2015 lämnades över 700 remissvar in, den överväldigande andelen negativa till nedläggningarna. En rad protester organiserades, bland annat ”skolkarnevalen” 28 november där över tusen personer demonstrerade. Under vårterminen fortsatte försöken att påverka de förtroendevalda genom allt från nya remissvar, uppvaktningar, insändare, demonstrationer och skolstrejk.

Folkinitiativet, den lagstadgade rätt som medborgare har att samla stöd av minst tio procent av de röstberättigade i till exempel en kommun för en folkomröstning, sattes igång i samband med den andra skolkarnevalen den 19 mars, några veckor innan kommunfullmäktige den 4 april skulle besluta om det färdiga förslaget till ”Framtidens skola”. Folkinitiativet är formulerat i linje med den samlade kritik som Samordningsgruppen hela tiden fört fram. Förslaget är att planen ”Framtidens skola” som helhet rivs upp, och att en ny utvecklingsplan för skola och förskola tas fram istället, den här gången med barnens behov som utgångspunkt istället för ”Framtidens skolas” redan i konceptstadiet förutbestämda princip om att ”stora enheter” är framtiden. Med tusentals lulebor redan insatta i frågan behövdes det mycket lite övertalande för att få folk att skriva på, men ändå krävdes hundratals timmar av arbete på helger, kvällar och nätter för att nå ut och samla in namnen. Harnesk hänvisar dock till det odemokratiska i att det är för lätt att få till en folkomröstning

Den rapport Harnesk grundar sina insikter på, är en studie av samtliga åtta folkomröstningar om skolnedläggningar som hållits 2011-14. Rapportens slutsats är att folkomröstningar i skolfrågor gör att den kommunala demokratin fungerar sämre. Den hänvisar exempelvis till de ansvariga politikernas upplevelser av ”att deltagardemokratiska processer lätt kommer i konflikt med det politiska helhetstänkandet” samt ”att det var egenintressen eller åtminstone starkt koncentrerade lokalintressen (byapolitik) snarare än bredare omtanke om kommunens övergripande utveckling som låg bakom mycket av engagemanget”.

De relativt låga valdeltagandena i folkomröstningar i skolfrågor gör, enligt Harnesk och den rapport av Johan Wänström han grundar sig på, att den representativa demokratin saboteras av den gapiga minoriteten vars ”egenintresse” berörs. En fungerande representativ demokrati förutsätter dock att de som vill representera redovisar, innan valet, vilken politik de vill driva och genomför just denna efter valet. S agerande vid makten i Luleå kommun sen valet 2014 är ett skolexempel på hur denna grundförutsättning trampas på i verkligheten. För Rättvisepartiet Socialisterna är självklara komplement till den här principen också krav på rätten att omedelbart återkalla förtroendevalda som sviker förtroendet samt att inga valda representanter ska motta några privilegier som skiljer dem från dem de representerar – kandidater på arbetarlön.

Den verkliga rädslan hos S-ledningen i Luleå är nog snarare att en folkomröstning om Framtidens skola tvärtom skulle kunna mobilisera en stor del av befolkningen i en misstroendeförklaring inte bara mot deras hantering av skolfrågan utan också mot helheten i deras högervridna politik. Skolfrågan i Luleå kanske inte upplevs som någon tydlig klassfråga, men det handlar faktiskt om klassförakt från Harnesks, Nordströms och Sammelis sida. Folkomröstningar ger uttryck för klassmotsättningarna i samhället, om än ofta på ett förvridet sätt. De blir i många fall förtroendeomröstningar för den styrande eliten.

Förr har folkomröstningar använts för att i särskilt krävande lägen försäkra sig om legitimitet för systemet, som eftergift, ventil och avledningsmanöver. Skickligt använd kan en folkomröstning ge önskat resultat – som i fallet EG 1992 – eller demobilisera en folklig opinion så att den blir en irrelevans – som i fallet kärnkraften 1980. Men i ett läge där de styrande politikernas uppdrag – att se till att bästa möjliga förutsättningar ges för den lilla vinstjagande eliten i samhället – blir alltmer oförenligt med att samtidigt något så när tillfredsställa majoritetens intressen, tenderar de mer och mer att betrakta folkomröstningar, och demokratiska yttringar i allmänhet, som alltför riskabla företag.

Köpmantorget 1 Maj

Det är inte en slump någon valt att citera Winston Churchill på Nils Harnesks facebook-sida: ”Det bästa argumentet mot demokrati är en femminuters konversation med den genomsnittlige väljaren.” Ytterligare en drivkraft bakom antifolkomröstningskampanjen är otvivelaktigt S-ledningens vilja att försäkra sig om rättning i de egna leden inför att frågan kommer upp i fullmäktige. Att stora trumman tas till för Sammelis och Harnesks klena argumentation tyder på att det finns en oro för att kanske inte alla förtroendevalda är beredda att stå emot trycket och göra sin plikt och ta ”obekväma beslut” för ”helhetens” skull. Nu gäller det för alla som engagerat sig i skolfrågan att öka på trycket. Folkomröstning eller inte kommer motsättningarna som ”Framtidens skola” har avslöjat att fortsätta verka på varandra och på det ena eller andra sättet utlösa politiska jordskalv.

RS Luleå

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s