Nya turer kring Talvivaaragruvan – men vad väntar?

talvivaaragruvan

Talvivaara-gruvan i östra Finland har varit en följetong i finska media under flera år, och den har åtföljts av flera allvarliga utsläpp och ekonomiska märkligheter. 

Det senaste är att man har fått in en ny storägare vid sidan av finska staten, ett företag med namn Trafigura. De ska tydligen ha intressen i gruvföretag på många ställen i världen, men enligt dokument som läckt ska bolagsledningen även ha egna intressen i hundratals bolag i skatteparadis som Bahamas, Malta, Schweiz och Luxemburg. Företaget sägs även ha kopplingar till ryska företag som de hjälpt att komma runt sanktionerna mot Ryssland.

År 2010 dömdes bolaget för att ha transporterat farligt avfall till Elfenbenskusten. Avfallet dumpades i Abidjan, och enligt Amnesty International fick över 100 000 ivorianer söka vård, och 15 personer miste livet. Så förhoppningar på att finska staten ska få in en stabil ägare i problemgruvan torde inte bli verklighet.

Men hur hamnade man här? Gruvan startades 2008 och planen var att man skulle utvinna i första hand nickel med en metod om kallas biolakning. Den metoden som går ut på att använda bakterier för anrikningen hade inte använts i stor skala på något annat ställe. Det visade sig också bli svårt med driften. Dels var det flera planerade utsläpp av vatten från de stora dammarna, dels har oplanerade läckor också uppstått.

Tungt förorenat vatten spreds då till vattendragen i omgivningen, vatten som bland annat innehöll farliga tungmetaller och uran.

Företaget gick i konkurs 2014. Sedan dess har finska staten genom bolaget Terrafame varit ägare, och det har diskuterats vad som ska göras med gruvan. Lokala grupper vill få den stängd, men staten hoppas få verksamheten lönsam. Alternativet är att stänga den, men då står staten där ensam med kostnader på uppskattningsvis en halv miljard euro för vattenreningsanläggningar.

Vilka är då lärdomarna så här långt? Den viktigaste är att gruvdrift oftast får så stora konsekvenser på miljö och omgivande samhällen att beslut om att starta en gruva inte får göras utan att väga in andra intressen än de ekonomiska.

De tar stora områden i anspråk, driften kräver ofta en massa energi och risken för haverier och utsläpp av farliga föroreningar är inte obetydlig. Det ter sig också rimligt att bolag som får tillstånd att dra igång gruvor måste avsätta tillräckliga belopp för att täcka kostnader när en gruva ska avvecklas. I grund och botten kan vi inte vänta att privata företag kommer att vare sig klara eller vara intresserade av detta. 

Svara
Vidarebefordra
Klicka här för att svara eller vidarebefordra
Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s