Demonstration i Luleå: ”Låt oss leva!”

Detta bildspel kräver JavaScript.

”Utvisningarna måste ta slut – vi står, vi står, vi står inte ut!”

Så skallade ropen när omkring hundra personer tågade genom Luleå fredag den 6 oktober. De allra flesta deltagarna var unga, och det var de unga som organiserar den rullande sittstrejken mot utvisningarna till Afghanistan på Luleås gymnasieby som stod för initiativet till demonstrationen.

Demonstrationen samlades på skolgården utanför Lärkan, just där sittstrejken hålls varje fredag mellan klockan elva och tolv. Det övades talkörer och delades ut plakat. Huvudbanderollen – ”Stoppa utvisningarna – låt oss leva” – hade tillverkats på sittstrejken veckan innan. Tåget gick sen längs Storgatan till Gula Paviljongen. Det var första demonstrationståget för många och självförtroendet växte längs vägen – till att ta plats på gatan, inte trottoaren, och till att köra talkörer i megafonen, exempelvis.

Vid Gula Paviljongen höll Maiara Karlsson Alves Dias och Ali Karimi i programmet.

– Idag har vi samlats här för att demonstrera mot utvisningarna till Afghanistan. Vi är här för att vi inte accepterar den inhumana migrationspolitiken som skickar människor, ungdomar, till ett land där det inte finns någon framtid för dem, förklarade Maiara, med översättning av Ali.

De berättade om sittstrejken och underströk att kampen fortsätter. De gick också igenom kraven som arbetsgruppen diskuterat fram:

– Stoppa utvisningarna till Afghanistan – oavsett ålder och kön, Afghanistan är inte säkert för någon.

– Stoppa utvisningarna till länder med krig och förtryck

– Sverige blir rikare när vi bygger tillsammans

Särskilt fokus låg på att protestera mot tvångsutvisningen till Afghanistan den 10 oktober. En tyst minut följde, för offren i Afghanistan, för de flyktingungdomar som tagit livet av sig i Sverige hellre än att möta döden i Afghanistan, för offren i Las Vegas och i alla terrorattacker.

Saeed Wahedy spelade sen en persisk fredssång, följd av flera talare och poeter. Liv Shange Moyo från Rättvisepartiet Socialisterna var en av talarna. Hon betonade att rörelsen måste växa sig större och starkare för att tvinga fram en förändring:

– För den hårda politiken driver [regeringen] som en del i ett större projekt, med flyktingar som måltavla, som misstänkta, plogar de för att driva politiken högerut på alla områden.
– Det är ett klassiskt trick, att sparka först på den som ligger. Medan omgivningen står chockad och rädd kan makten etablera ”det nya normala”, en ny ordning.

– Men det finns en oerhörd kraft i att den som blir sparkad på vägrar ligga ner, utan reser sig upp.

Jamalnaser Hakimi rasade i sitt tal mot de falska påståendena om ”säkra områden” i Afghanistan:

– Det finns inga säkra platser i Afghanistan!

Rahman Masomi pekade på statens hyckleri när dessa påståenden rättfärdigar utvisningar, samtidigt som svenska medborgare varnas från att resa till Afghanistan som helhet. Han tog också upp om hur Migrationsverkets rättsosäkra bedömningar är ett lotteri med människoliv.

Gholam Reza och Mohammad Reza Rezaei läste upp dikter och rapparen Sucre avslutade med ett fantastiskt nummer om hur omänskligt samhället görs.

Trots att det hunnit bli sent och kallt hörsammade flera uppmaningen från Maiara att delta på ett eftermöte för att diskutera kraven och ta kampen vidare.

 

av RS-Luleå

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s