Skrota de individuella lönerna

Robert Lundqvist

Utvecklingssamtal ena gången, lönesamtal en annan. Ett spel som verkar sluta med att de flesta är lite småsura. Jag förväntas visst argumentera för att jag ska ha en högre lön. Högre? Ja, framförallt högre än de andra. Eller åtminstone en högre höjning. Om inte i procent så i kronor.

Ett rätt olustigt spel, och de flesta verkar komma ut från samtalen med en blandade känslor. Bland de som kommer ut i tron att den här gången kommer det att bli en bra höjning verkar det inte vara ovanligt med ett hyfsat stort mått av besvikelse när det väl står klart vad den nya lönen landade på.

För detta är väl antagligen det enda systemet med de individuella lönerna klarar, att skapa missnöje. För spelet går inte ut på att sätta ett antal kronor på värdet av det jag gjort, utan framförallt om att sätta min lön i relation till andras. Och kan det sluta på något annat sätt än att många är missnöjda? De som fått en större höjning upplever det kanske som rätt och riktigt, medan de som fått en lägre höjning ofta blir förbannade.

Att arbetsgivarna vill ha ett system som skapar konflikter är korkat men kanske begripligt. Hela logiken bygger på ett antagande om att vi på jobbet i första hand drivs av ekonomiska överväganden. Det är vad gängse ekonomisk teori lär ut, och det verkar ha blivit en sanning som inte kan ifrågasättas.

När fackförbunden säger detsamma blir det dock märkligare. Mitt eget fack Vision driver linjen att lönerna ska vara individuella och dessutom ”differentierade”, dvs de ska inte få vara lika. De argumenterar t o m för större löneskillnader! Svårt att begripa. Kamp för bra löner ersätts av att man tillsammans med arbetsgivarna ser till att vissas löner ska vara lägre.

Varje nytt löneavtal omgärdas med formuleringar om att kriterierna för lönesättningen ska vara tydliga och kända. Att resultatet avtal efter avtal visar sig vara lika otydligt som tidigare gör inte att facken verkar fundera på om det är något fel i frågans formulering. Istället upprepas fraserna. Tänk om det istället är dömt att misslyckas? Den tydlighet som sägs vara en förutsättning är kanske omöjlig? Ja, det finns kanske en möjlighet att få till tydliga kriterier. ”För det här jobbet och med den här erfarenheten så ska lönen vara x kr”. Men det är ju inte en individuell lön!? Nej, helt rätt, tydlighet och individuella löner går inte ihop. Var god välj.

Lönerna är givetvis viktiga, och hade vi inte organiserat oss i fackförbund för att kämpa för bättre villkor skulle hela samhället sett väldigt annorlunda ut. Men att  fackförbunden fallit in i arbetsgivarnas vanföreställningar är tragiskt. Nu har lönerna på många arbetsplatser blivit det kanske största arbetsmiljöproblemet i och med att systemet skapar sin egen stress och sitt egna missnöje.

Slutsatsen? Ja, det är väl rätt enkelt. Skrota de individuella lönerna

Robert Lundqvist

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s