Girjas: rätt utan inflytande

Svårtydd hovrättsdom flyttar fokus till politiken?

Girjas sameby har bättre rätt än staten att råda över småviltsjakten på sina marker, men inte ensamrätt. Så kan den dom som Hovrätten nu har levererat i målet mellan Girjas och staten sammanfattas. Den rådande ordningen – att staten har kontrollen – förändras inte automatiskt trots att en andra dom nu slår fast att staten inte har rätten på sin sida. Det är ännu inte klart om domen överklagas. Domen antyder att det nu är dags att skifta fokus från juridik till politik, att arbeta för nya lagar och ett nytt sätt att förvalta markerna.

Efter nästan nio år i rätten levererade hovrätten i förra veckan sin dom i målet mellan Girjas sameby och staten. Målet gäller vem som har rätt att råda över småviltjakten och fiske på samebyns åretruntmarker, renbetesmarkerna i fjällen.

2016 gav Gällivare tingsrätt Girjas sameby rätt: enligt urminnes hävd fick samebyn ensamrätt över jakträttigheterna, en dom som staten kallade ”omvälvande” och överklagade.

Nu har hovrätten i en enig dom slagit fast att Girjas äger bruksrätt för småviltsjakt och fiske på markerna. Hovrättspresident Margareta Bergström menar dock, till skillnad från tingsrätten, att den här bruksrätten inte är en ensamrätt. Domen medför därför inga automatiska konsekvenser. Staten, genom Länsstyrelsen, fortsätter kontrollera av vem, hur och när det får jagas och fiskas. Staten anses ändå som förlorare och får betala hela rättegångskostnaden på drygt fyra miljoner kronor.

Företrädarna för Girjas, och partnern i målet Svenska Samernas Riksförbund, uttryckte en försiktig glädje över domen. Men som SSR:s förbundsjurist Jenny Wik Karlsson sa kommenterade till Sveriges Television:

–          Om den här domen skulle stå sig så måste politikerna börja ta sitt ansvar och börja titta på hur ska framtiden se ut förvaltningsmässigt. För det är väldigt märkligt om man har en bättre rätt, men ändå inte har något inflytande över den rätten.

Om striden nu förflyttas till den politiska arenan finns det tunga kampfrågor att lyfta, något som inte minst den upprivande rättsprocessen satt ljuset på. I rättssalen har statens ombud gång på gång försökt att hävda statens äganderätt baserat på det koloniala söndrandet och härskandet över Sápmi och de spår detta genom historien lämnat i lagtexterna. Mest uppmärksammat blev statens användning av det rasistiskt laddade ordet ”lapp”, något som inte var en språklig miss utan ett konsekvent val grundat i statens försök att återigen befästa den påtvingade uppsplittringen av det samiska folket i renägare (enligt statens juridiska ombud lika med ”nomader” eller ”lappar”) och ”jakt- och fiskesamer”.

Idag faller 90 procent av Sveriges samer in i den här kategorin icke-renägande samer. Oscar Sedholm, ledamot i Sametinget för partiet Jakt- och Fiskesamerna, säger i en debattartikel på svt.se i kommentar till domen:

–          Även om Girjas sameby skulle få rätt i Högsta domstolen och domen blir prejudikat, som kan komma att gälla andra samebyar, så står vi, den stora majoriteten av samer, fortfarande bortom möjligheterna att utöva den rätt som tillerkänns oss som folk enligt urminnes hävd.

–          Jag ser endast en rimlig väg framåt: en politisk process som bryter upp de koloniala klyftor som Sverige skapat och kan börja att läka alla de sår som finns kvar idag.

–          Först då kan vi börja prata om samisk rätt i allmänhet – och inte rättigheterna för enskilda ekonomiska föreningar i ett kolonialt system.

Girjasmålet har varit en viktig plattform för att höja medvetenheten och självförtroendet för den återuppvaknande kampen för samisk frigörelse. Koloniseringen, utsugningen, ”lapp-ska-vara-lapp”-politiken, rasbiologin, rasismen och allt som förnekas samerna som folk idag – Sápmi skriker efter en kamprörelse som kan göra upp med både dåtid och nutid.

Brännande frågor som kan bli ingångspunkter för organisering och kamp idag är till exempel etableringen av gruvor och behovet av demokratisk kontroll över gruv- och skogsnäring, behovet av en klimatomställning av de här industrierna och fördelningen av samhällets resurser i stort.

En kamprörelse behöver byggas som enar såväl samer inom som utom renskötseln och icke-samer, och ta strid mot rovdriften på människor och natur. Uppgörelsen med förtrycket av samerna är sammanbunden med hela arbetarklassens frigörelse från kapitalismen – den storföretagens diktatur som svenska staten förvaltar och försvarar.

 

av Liv Shange Moyo

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s