Socialdemokraternas kris är politisk

Inge Andersson

Men mindre än sju månader till valet är det ”hela havet stormar” inom Socialdemokraterna i flera kommuner i Norrbotten. Värst är det kanske i Boden, där det sittande S-kommunalrådet
Inge Andersson hoppat av och meddelar att han startar nytt parti med Kristdemokraternas nuvarande gruppledare. I Pajala är situationen inte mycket bättre.

I grunden handlar krisen om ett parti som gått från att vara totalt dominerande i Norrbotten till att ses som byråkratiska maktspelare av de flesta norrbottningar. Inte ens de fallande valresultaten speglar hur förtroendet och förhoppningarna om S har kollapsat i samma takt som krisen i vården växt och Norrbotten utarmats på service och befolkning.  Socialdemokraterna har förlorat makten i flera kommuner och har allt färre aktiva medlemmar. Samtidigt är huggsexan om en plats ”vid köttgrytorna” lika stark som någonsin.

Till det tillkommer valåret 2018 Socialdemokraternas batongpolitik med ”brott och straff” och efterapande av Sd i utvisningpolitiken, som till och med blir lite väl magstarkt för en del socialdemokrater.

Avhoppet i Boden av S-kommunalrådet Inge Andersson handlar nog främst om att han utmanövrerats och enligt egen utsago varit ”i kylboxen” ett antal månader och inte ens fick en plats på S kommunfullmäktigvalsedel i valberedningens förslag. Politiskt motiverar han det dock också med att det ”inte är humant att helt strypa inflödet av flyktingar och försvåra familjeåterföreningar”(NSD180214). Nu planerar Inge Andersson en egen valsedel i kommunvalet tillsammans med KDs gruppledare Anders Pettersson, som redan i januari meddelade att han inte kommer att kandidera för KD i valet på grund av ”den strama flyktingpolitiken, kravet på anslutning till Nato och antydningar om regeringsbildning med stöd av Sverigedemokraterna” (NSD180125).

Om den alternativa valsedeln verkligen blir av i kommunvalet kan den skaka om, och attrahera en del som med avsky sett på Socialdemokraternas hets mot flyktingar och närmande till M och Sd. Inge Andersson är dock ingen ”vänsterfigur”. Tillsammans med riksdagsledamoten Leif Pettersson har han varit drivande i beslutet om att ett stort äldreboende ska drivas i privat regi av den i Norge ökända välfärdsprofitören Norlandia.

Evgeny Krakov, ordförande för Kultur- och utbildningsnämnden, är en av de som hoppat av valsedeln i Pajala pga de interna striderna.

 

Även i Pajala är splittringen inom S total. Ända sedan beslutet att lägga ned en rad byaskolor togs, och ett stort antal kommunmedborgare från framförallt byarna runt huvudorten beslutade sig för att gå med i partiet för att ändra politiken, har kampen böljat fram och tillbaka. I strid med partibeslut beslutade                                      s-kommunfullmäktigegruppen att göra upp med Vänsterpartiet, välja andra kommunalråd än vad partimajoriteten ville och fortsätta nedläggningen av service i byarna.

Inför valet försökte valberedningen lansera en blandad lista med namn från båda sidor. När majoriteten petade en från minoriteten valde dock hela minoriteten att hoppa av. Nu går socialdemokraterna till val på vad som av kritikerna kallas en ”byalista”.

Krisen i S är inte av övergående karaktär utan kommer fortsätta. Det är även troligt med fler Socialdemokrater som byter parti innan valet. I Kiruna har det före detta S-kommunalrådet Kenneth Stålnacke meddelat att han i år kandiderar för Kirunapartiet. Med lite eller ingen ideologi kvar, och för att stanna kvar vid makten, lär vi få se ännu fler ”blocköverskridande” allianser i Norrbottens kommuner efter valet.

Socialdemokraternas kris är politiskt. Den handlar om att det politiska förtroendekapital som byggdes upp när välfärden byggdes ut och klyftorna minskat nu är mer eller mindre borta efter år av nedskärningar och ökade regionala klyftor och klassklyftor. Spiken i kistan politiskt är Löfvéns hets mot flyktingar och förorter, sjuka och funktionshindrade samtidigt som miljarderna rullar till mer poliser och upprustning av militären.

En solidarisk och mänsklig politik idag, med verkliga satsningar på välfärd och minskade regionala klyftor och klassklyftor, som också kan stoppa rasismen, förutsätter en helt annan politik än vad Socialdemokraterna kan erbjuda. Det behövs en socialistisk politik som organiserar människor kring en kamp för pengarna tillbaka från de superrika och som planerar samhället efter människors behov istället för att ständigt anpassa sig efter kapitalets giriga krav på ökande supervinster.

Jonas Brännberg

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s