Sydafrika: full cirkel för kapitalet när Ramaphosa tar över

Storföretagens favorit Ramaphosa har efter ett söndertrasande maktspel tagit över som Sydafrikas president. Lättnaden över den korrupte Zumas avgång dominerar för tillfället, men Ramaphosa står inte för några verkliga förbättringar för majoriteten.

Onsdag den 14 februari meddelade Jacob Zuma till slut sin avgång efter nio år som Sydafrikas president. Vid regeringspartiet ANC:s (African National Congress) kongress två månader tidigare hade hans falang med knapp marginal förlorat striden om partiets presidentpost till Cyril Ramaphosa, som nu tagit över även som landets president.

Zuma, som överkommit anklagelser om korruption och våldtäkt för att ta sig till presidentposten, och väl där inte låtit sig bekommas av vare sig Marikana-massakern eller de många korruptionsskandalerna, försökte in i det sista framställa sig som oberörbar. Ännu på eftermiddagen den 13 februari vägrade han att gå med på partistyrelsens krav om hans avgång, för att slutligen ge upp samma kväll då ANC:s parlamentsgrupp gjort klart att de stod beredda att stödja oppositionens misstroendeomröstning.

Två månader av manövrerande, förhandlingar och spekulationer nådde dagarna innan Zumas avgång ett makabert crescendo. Partikongressen i december hade slutat med Ramaphosa i ledningen för ett tudelat parti, från gräsrötterna och upp till styrelsen och verkställande utskottet. Därefter har det till synes starka stödet för Zuma inom partiet pulveriserats – likt råttor lämnar ett sjunkande skepp har Zuma övergivits av en efter en av sina före detta anhängare/förmånstagare.

Samtidigt har polisen visat ett plötsligt uppflammande intresse för Zumas korruptionsmisstänkta nätverk. Samma dag som Zuma släppte greppet gjorde polisen en räd mot den ökända Gupta-familjen, indiska kapitalister som med Zumas behjälplighet byggt ett affärsimperium i Sydafrika. Åtta personer ska ha gripits och flera andra eftersöks, inklusive Zumas son Duduzane Zuma. Det handlar om en korruptions- och förskingringshärva centrerad kring ett projekt för att ”stötta ’emerging’ svarta jordbrukare” i Vrede, Free State-provinsen. I denna senaste av de många Zuma-anstrukna korruptionsskandalerna uppges bara två av 220 miljoner rand i skattepengar faktiskt ha gått till Vrede-projektet.

Zuma personifierar ju den ohämmade korruptionen och politiska bankrutten som numera präglar ANC. Det ryktas om att även han inom kort kommer att ”få sin dag i rätten” – åklagarmyndigheten arbetar just nu med de korruptionsrelaterade åtalspunkter som Zuma hållit stångna genom åratal av överklaganden och politisk manipulation av rättsprocessen. Enligt Sunday Times kommer åklagarteamet rekommendera att han ställs inför åtal på 18 punkter. Zuma har fallit, även om det ännu inte är klar hur hårt han landar. Att han behåller sin presidentslön på 2.9 miljoner rand (drygt 2 miljoner kronor) per år lär ju göra landningen bekvämare. En vanlig pensionär får drygt 13 000 kronor per år.

Efterträdaren, Cyril Ramaphosa, kunde den 15 februari hålla presidentens årliga tal till nationen som skjutits upp med över en vecka på grund av ANC:s segslitna försök att göra sig av med Zuma. I linje med polisens styrkedemonstrationer riktade mot ”Zupta”-klanen underströk han att han kommer göra upp med korruptionen och återupprätta ”värdighet och integritet”. En upprensning har också påbörjats på de statliga bolag som varit Zuptornas kassakor, med start på elbolaget Eskom.

Samtidigt lovar Ramaphosa också att infria Zumas och ANC-kongressens eftergift till den mångåriga studentkampen – gratis utbildning för unga från låginkomsthushåll – liksom, i vaga ordalag, löftet om att ta itu med jordreform ”utan kompensation”.

Framförallt säger sig Ramaphosa satsa på att få ordning på ekonomin, som präglas av stagnation, investerarstrejk och massarbetslöshet. Bland annat ska en ekonomisk expertgrupp tillsättas för att se till att landet kan möta ”ekonomiska förutsättningar i förändring”, bestående av representanter för ”näringslivet”, fackrörelsen, forskare och ”civilsamhället”.

Ramaphosa utlovade också en ny lagstadgad allmän minimilön (vilket inte funnits på tidigare utan reglerats genom en blandning av kollektivavtal och reglering sektor för sektor) lagom till första maj. Men minimilönen är ingen reform för arbetarklassen utan en del ett paket arbetsmarknads”reformer” han driver på för – den lagstadgade lönen kommer försvaga fackens förhandlingsposition, och är kopplad till andra lagförslag som inskränkt strejkrätt och minskat skydd för särskilt utsatta arbetargrupper, som till exempel lantarbetare.

Saligheten bland borgerliga kommentatorer har knappt vetat några gränser – den ”förlorade sonen”, Mandelas tilltänkta efterträdare, har återvänt! För första gången på tio år ”har skeppet en kapten!” Ramaphosa är storföretagens kapten, som de hoppas kan återge illusionen om ”regnbågsnationen” sin glans för att ännu en tid blända bort de skriande motsättningar som hotar att kasta ned samhället i revolt eller sönderfall.

Ramaphosa visade med all tydlighet vem han var under gruvarbetarstrejken i Marikana år 2012 – som delägare i gruvbolaget Lonmin och högt uppsatt ANC-ledare och före detta generalsekreterare för det numera reaktionära gruvfacket NUM stod han mitt i skärpunkten för de våldsamma repressiva krafter som arbetarna utsattes för. Han var en nyckelperson i att ta steget till den generalernas lösning som slutade med att 34 arbetare sköts ihjäl av polis.

Men Ramaphosa gjorde klart vilka klassintressen han företräder långt innan Marikana. Han vann kapitalets förtroende genom att säkra ett nederlag för arbetarna i den stora gruvstrejken 1987. Under 80-talet blev han en nära bundsförvant till de kapitalets strateger som genom sin Urban Foundation försökte bolstra framväxten av en svart kapitalistklass. Han var en av huvudförfattarna till Sydafrikas pro-kapitalistiska grundlag. När hans ambition att efterträda Mandela inte infriades gjorde han istället miljardinbringande karriär som svart affärspartner till Sydafrikas gamla storägare.

Trots detta är det inte bara miljonärerna som hoppas på Ramaphosa. Som läget är skulle egentligen vem som helst utom Zumas utvalda ha mötts av vänlig avvaktan och optimism. Början till en upprensning i korruptionsträsket gör intryck, och medias överväldigande sympati smittar av sig. Djupare rötter än så har inte Ramaphosas smekmånad som knappast lär bli långvarig.

Det ekonomiska läget är allvarligt och budgeten som presenteras under veckan lär innehålla nedskärningar, skatte- och momshöjningar. Oförmågan att lösa samhällets problem påvisas ständigt, som i Kapstaden där den DA-ledda administrationen misslyckas med att hantera torkan som hotar vattentillförseln – de fattiga får gå utan vatten när pengarna på de betalmätare som tvångsinstalleras runnit ut samtidigt som storföretag som Coca Cola får gratis vatten tonvis för sin produktion.

De största oppositionspartierna, DA (Democratic Alliance) och Economic Freedom Fighters (EFF) som på olika sätt utgår från att kapitalismen ska bevaras kommer få svårt att formulera vad de egentligen står för när deras ständiga måltavla Zuma fallit. Samtidigt har ANC gått söndertrasat ur ledarskapsstriden. 2019 är det val. Nu är det hög tid att ta tag i bygget av ett politiskt alternativ för alla de som inte har något att hoppas på från vare sig Ramaphosa eller någon annan kapitalistisk politiker – ett socialistiskt arbetarparti. Marikana kastade fram den uppgiften i ljuset, och den återupplivade fackföreningsrörelsen, med nya federationen SAFTU (South African Federation of Trade Unions) i spetsen, har redan inskriven på dagordningen att ett parti ska bildas. Dags för ”business” som Ramaphosa skulle sagt.

av Liv Shange Moyo

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s