Utvisningarnas förödande pris

Nya självmordsförsök bland ensamkommande kastar ljus på utvisningspolitikens omänskliga pris. Även i pengar räknat är utvisningspolitiken dyr. Ändå driver det kapitalistiska etablissemanget på för att splittra och ta politiska poänger.

Under påskhelgen kom nyheten om att ännu en ung människa på flykt försökt begå självmord i Sverige. Han sägs nu vårdas på sjukhus. Hittills i år har två ensamkommande tagit sina liv i Sverige. Förra året begick tolv ensamkommande självmord i Sverige.

Varje natt för närstående och frivilligarbetande en förtvivlad kamp för att förhindra att ett otal andra också försöker avsluta sina liv.

Barn starka nog att ta sig den svåra vägen hit, som har stått ut med krig, fattigdom och förtryck i Afghanistan, förnedring och rasism i Iran, outsägliga trauman under vägen hit, de står inte ut längre. Där talibanerna, IS, människohandlare med flera har misslyckats, där lyckas svenska politiker och byråkrater; att släcka livslågan och hoppet om en bättre framtid.

S-MP-regeringen har blod på sina händer. När riksdagen debatterade frågan om självmord den 23 mars slog sjukvårdsminister Annika Strandhäll (S) ifrån sig och hävdade att regeringen satsar extra pengar på självmordsförebyggande arbete, till exempel på Barn- och ungdomspsykiatrin och skolhälsovården.

Men, som Ingrid Eckerman säger i ett pressmeddelande, ”vare sig BUP eller skolhälsovården kan ge dem den livräddande behandling de behöver: uppehållstillstånd.”

S-MP-regeringens så kallade ”ordning och reda” har inte bara ett omänskligt pris. Även i pengar räknat är utvisningspolitiken en skandalös förstörelse av tillgångar. Bloggen stoppautvisningarna har skrivit om de direkta och indirekta kostnaderna för utvisningarna samt hur staten Sverige skulle tjäna på en flyktingamnesti.

Att den kapitalistiska elit som styr Sverige faktiskt skulle tjäna på invandring förhindrar inte dess politiska företrädare i olika skepnader (framför allt S, M och SD) att piska upp främlingsfientlighet och rasism, stänga gränserna för människor på flykt och statuera grymma exempel med de man först lät komma in.

Argumenten om hur lönsamma de ensamkommande skulle vara är sanna, men bevekar inte de styrande, för de leds av helt andra överväganden. De siktar på att skapa opinion för att förstärka statens hårda kärna – polis och militär – och undergräva solidaritet och organisering som idag väcks till liv i asylfrågan, men som imorgon skulle kunna utmana hela högerpolitiken. De är en del av den politiska trend som i land efter land satsar på att söndra och härska med speciallagar och rasism som medel. I grunden handlar det om att de företräder ett system utan framtidstro.

Som väntat sa riksdagen nej till Vänsterpartiets motion om amnesti, och lagrådet har dömt ut regeringens lagförslag om ”ny möjlighet till uppehållstillstånd” för studier.

Om och hur regeringen kan komma att förändra lagförslaget innan det läggs fram för beslut i riksdagen är oklart, men högern trycker för att det helt ska dras tillbaka.

Nya krafter i en massrörelse på gator, torg, skolor och arbetsplatser är vad som skulle krävas för att skrota den omänskliga flyktingpolitiken och återinföra rätten till asyl.

Skolstrejken den 12 december visade vägen.

Liv Shange Moyo

Varning: ”Smygutvisningar är den nya taktiken” 

De senaste två veckorna har åtta unga ensamkommande utvisats till Afghanistan utan förvarning – ”inga avsked, ingen kontakt med advokat, inga förberedelser”, vilket uppropet ”Smygutvisningar är den nya taktiken” som just nu sprids av asylaktivister säger.

Detta inför avfärd till Kabul, som av Nato klassas som världens farligaste stad, en stad som dessutom är helt främmande för de många som levt hela sina liv på flykt.

Smygutvisningarna suddar ut det sista skenet av rättssäkerhet från Migrationsverkets asylhantering. Som uppropet påpekar är de här olagliga utvisningarna sannolikt ett försök från Migrationsverkets sida att bättra på siffrorna. Bara några hundra utvisades, på olika sätt, under 2017. Hela 17 175 utvisningsärenden sägs vänta.

Smygutvisningarna ska antagligen skicka en signal om ”god” vilja från byråkraterna till uppdragsgivaren, regeringen. Men att bryta mot all rätt genom att kasta ut de åtta ungdomarna förändrar inte det faktum att utvisningspolitiken i stort är ogenomförbar.

Däremot orsakar signalpolitiken ofantligt lidande för människorna som råkar bli siffror i statistiken.

Uppropet beskriver hur skräcken just nu sprider sig inne på förvaren. Vem som helst kan bli nästa offer, oavsett om ens asylärende är avslutat eller mitt uppe i någon form av överklagan.

Det här ”skapar en rent ut sagt farlig situation för alla inblandade. Den typen av skräck och ovisshet kan ta uttryck exempelvis i självskadebeteende eller psykoser.”

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s