Hemtjänsten i negativ spiral mot botten Nu behövs kamp för upprustning!



När en person söker bistånd från socialförvaltningen bedömer en biståndshandläggare vad behoven är och ger hemtjänsten uppdraget.
Då har biståndshandläggaren beviljat en ”klump” tid som planeraren tillsammans med enhetschefen ska ”bygga” besök av. Dom två gör ett hembesök för att ta reda på exakt vilken hjälp och vilket behov brukarenhar. De gör även en besöksbeskrivning till samtliga besök, för att all personal lätt ska veta vad brukaren behöver ha hjälp med.

Efter en period går planeraren in och kollar ”stämplad” tid – den tid personalen elektroniskt ”taggat” sig hos brukaren. Om det skiljer mycket från beviljad tid så ändras besökens längd så att det blir rätt. Detta görs för att brukaren endast ska betala för tid då personalen är där. Sen
skickar planeraren den nya tiden till biståndshandläggaren som rättar fakturan.
Detta ska göras varje månad av planeraren och för gruppens alla kunder. Görs det inte får brukaren betala för tid den inte fått hjälp eller att den har mer hjälp än vad som registrerat. Det är ett stort arbete för planeraren som måste rätta alla brukarens besök för att fakturor ska bli rätt. Luleå kommun tycker inte att detta är så viktigt då dom pga. stor personalbrist sätter ut planeraren på arbete ute hos brukare. Resultatet blir att brukares fakturor inte blir rättade och dom får betala fel avgift samt att gruppens ekonomi blir fel.

  •   Det är stor sjukfrånvaro i hemtjänsten, stressrelaterade sjukdomar ökar och personalen upplever stress dagligen säger en kommunal anställd i hemtjänsten.
  • När jag kommer in kl 07.00 för att börja mitt pass har jag mitt första besök kl 0703 ute hos brukare. Jag har inte ens hunnit ta nycklarna. Jag är sen redan innan mitt första besök. Bara av att veta detta känner jag mig stressad.

När det är frånvaro så kommer inte vikarier i den utsträckning det skulle behövas. Vissa grupper kan gå tre personal kort på ett pass. Speciellt hemtjänstgrupper i byarna har svårt att få tag i vikarier. När gruppen inte får in vikarier sätts besöken som den som är sjuk skulle ha på befintlig personal. Detta kan göras om en är sjuk men är det fler sjuka så kommer det att påverka dom andra brukarna negativt, samt personalen som jobbar den dagen. En personal kan ha ca 16-18 brukarbesök under ett dagspass och är det två sjuka utan vikarie är det 36 besök som ska ut på befintlig personal styrka. För att alla brukare ska kunna få hjälp alls så måste planeraren minska ner brukarnas tid och eventuellt också flytta dom tidsmässigt. Det innebär i praktiken att brukarna inte får den hjälp dom blivit beviljade och behöver.

När detta görs regelbundet så minskar ”taggad” tid ute hos brukare och om planeraren hinner rätta brukarens tid blir resultatet mindre pengar till verksamheten – gruppens budget bygger på nämligen på ”taggad” tid. Mindre pengar innebär sänkt bemanningen, då enhetschefer menar att det ”inte behövs”. Om brukarens tid inte rättas betalar brukarna för tid dom inte fått hjälp.

Att tanka bilar, bilvård, lägga scheman, dokumentera mm ska göras på ”övrig” tid. Många dagar finns inte den här övriga tiden. Det är inte alla dagar brukaren säger bort hjälp eller att det finns luckor i planeringen. Restid existerar knappt i planeringen. Ibland är någon minut planerad mellan besök men för dom grupper som har långa körtider räcker det inte.
När personal arbetat över pga. den pressade arbetssituationen har det
varit problem att få ut övertidsersättning. Enhetschefen har ifrågasatt personalen om det verkligen varit nödvändigt. Eftersom all taggad tid kan kontrolleras i dator så kan chefen enkelt kontrollera var personalen har varit och därmed kolla om det var nödvändigt att jobba över – trots det har personal svårt att få ut övertidsersättning.

För att få bukt med sjukfrånvaron behövs:

  • mer personal
  • bort stressrelaterade uppgifter som inte har brukaren i fokus.
  • bättre rehabilitering för sjukskrivna
  • Kommunen måste börja lita på och visa uppskattning för sin personal.

En del har sagt upp sig för att dom inte orkar med tempot som är. Dom
orkar inte att stressa dagligen och känna att det inte finns tillräckligt
med tid eller möjligheter att göra ett bra jobb, att kunna utföra en bra omvårdnad.
Det måste till ett annat system där omvårdnad, omsorg om gamla och sjuka inte räknas i minuter och ören. Det måste till ett system som gör att medlen styrs efter behoven och som gör att arbete i hemtjänsten blir ett attraktivt arbete med bra arbetsmiljö.
Vi som arbetar måste organisera oss på våra arbetsplatser och säga ifrån nu, det räcker med besparingar i vården! Vi måste arbeta tillsammans i fackföreningarna, som hittills varit alldeles för flata, för att alla vapen, inklusive strejken, används för att nå avtal som gynnar arbetarna och inte arbetsgivaren.
Vården måste få kosta och vi måste få kosta. Det är dom gamla som byggt upp vårat samhälle och nu är det vi som ska se till att dom får en trygg och bra ålderdom.

Ann-Christin Holmström

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s