Luleå: viktiga strider om skolnedläggningarna

 I spåren av den påtvingade stängningen av förskolan i Jämtön samt skolorna i Vitå och Kyrkbyn växer protesterna inför nya hot mot byarna söder om Luleå. Trycket har pressat de styrande att skjuta på beslutet om nya nedläggningar en månad. Skolkämparna laddar nu för nya protester med bland annat en stor demonstration den 14 september.

Med start 2015 har Socialdemokraterna (S) i Luleå, uppbackade av sin inofficiella samarbetspartner Moderaterna (M) samt det lilla och sanslöst fogliga Landsbygdspartiet Oberoende (LPO), drivit på för en genomgripande omstrukturering av kommunens skola och förskola mot stordrift. ”Framtidens skola” lanserades som en satsning på ”kvalitet” och ”likvärdighet”, en lösning på den riksomfattande avsaknaden av behöriga pedagoger. Dåvarande ordförande i Barn- och Utbildningsnämnden (BUN), Carina Sammeli (S), deklarerade stolt att ”Framtidens skola” skulle bli ”dyrare”. Fyra år in i verkställandet av stordriftsplanerna har de tydligt avslöjats som del i en strategisk nedskärningspolitik.

Som Rättvisepartiet Socialisterna från första början förklarade var den egentliga avsikten att utnyttja allt färre personal maximalt ”effektivt” genom att koncentrera maximalt antal barn på minimalt antal ”enheter”. De massiva protesterna under 2015 och -16 – med bland annat skolstrejk i Svartöstan, två karnevalståg med tusen demonstranter vardera, otal mindre manifestationer i berörda områden och byar samt över 8000 namnunderskrifter för folkomröstning – pressade fram eftergifter. Vitå- och Klöverträskskolan räddades, Björkskatans rektorsområde samt högstadiet ”undantogs” ur förslaget (vilket fredade bland annat Kråkbergs-, Hertsö-, Svedje- och Benzeliusskolan).

Att kommunledningens inriktning ändå låg fast var tydligt på alla sätt utom i 2018 års valkampanj, där S bland annat gick ut och berömde sig för att ha ”räddat” byaskolorna samt lovade att Vitåskolan skulle få leva kvar. Bara några månader senare presenterades på nytt nedläggningsförslag för bland andra Vitå och Klöverträsk. I juni stängdes Vitåskolan (liksom Kyrkbyskolan samt förskolorna i Ängesbyn, Karlsvik och Jämtön) efter att BUN ansett sig kunna ta beslut med stöd i fullmäktiges klubbning av ”Framtidens skola” 2016.

Salt har dessutom strötts i såren genom att hantera stängningen brutalt – Folkets Hus-föreningen i Vitå, som har sina lokaler i skolbyggnaden, fick se sina egna möbler och andra inventarier lastas bort för att slängas. Senast har kommunen bytt lås i föreningens lokaler utan att meddela den. Trots bybornas varningar om att över 50 barn till inte skulle få plats i den reguljära linjebussen genom Vitådalen till Råneå, där barnen nu tvingas gå i skola, vidtogs inga åtgärder med följden att bussen fick köra extra rundor (på över fem mil enkel väg) med stora förseningar som följd. Idag måste vissa av Vitå-barnen vänta över en och en halv timme på bussen hem efter skolan, en buss som sen tar cirka en och en halv timme att ta sig längst in i Vitådalen.

Nu är kommunledningens blickar vända söderut – enligt ett ”utredningsförslag” som presenterades av Barn- och Utbildningsförvaltningen i början av sommaren kan skolorna i Måttsund, Ersnäs, Alvik, Avan och (återigen!) Klöverträsk stängas, liksom en rad förskolor, de närmsta åren. Huvudplanen är att koncentrera eleverna till skolan i Antnäs, som utsetts till en av tre ”noder” på Luleås landsbygd. Hur Antnässkolan ska kunna byggas ut för ett mer än dubbla dagens elevantal inom ett år finns inga svar på. Det var också ett av skälen som angavs när skolchef Maarit Enbuske förra veckan meddelade att beslutet i BUN skjuts upp till den 30 oktober.

Planen att driva igenom vad som inte ens sägs vara ett färdigt förslag till beslut inom några veckor efter semesterperioden var visserligen aldrig rimlig, men det är sannolikt det växande motståndet mot stordriftsplanerna som pressat fram förseningen. Förutom en ny våg av insändare, brev och samtal har stormöten hållits i Måttsund, Ersnäs och Alvik med 100-200 personer vardera. Ilskan är på en ny nivå.

Senast deltog omrking 100 personer på ett stormöte med politikerutfrågning i Alvik. Ansvarig S-politiker, BUN-ordföranden Emma Engelmark, tackade nej till inbjudan med hänvisning att det inte fanns något ”konkret förslag” att diskutera. Alviksbon Eva Hedesand-Lundqvist (S) försökte istället (förgäves) lugna stämningarna genom att själv peka på det orimliga i en flytt till obefintliga lokaler i Antnäs. M dök inte heller upp med samma ursäkt. Istället blev det RS, V, S, C, L, KD, SD samt LPO som frågades ut.

Jonas Brännberg från Rättvisepartiet Socialisterna (RS) betonade att det behövs en oemotsvarad kamprörelse för att tvinga S och M att backa:

–          Ni måste riva upp himmel och helvete, var hans råd.

Bertil Bartholdsson från Vänsterpartiet (V) la stor vikt vid den folkomröstning om framtiden för kommunens skola och förskola som nätverket Hela Kommunen Ska Leva Och Lära (HKSLOL) arbetar för – den är ”det enda som kan ändra detta”, menade Bertil.

HKSLOL siktar på att lämna in över 6000 namnunderskrifter för folkomröstning i mitten av oktober. Till skillnad från 2016 kan inte S, M och LPO stoppa en folkomröstning när övriga partier sannolikt röstar för. Sen kommer dock formulering av folkomröstningsfrågan och valkampanj. Skolkampen kan vinna en viktig seger genom folkomröstning, men resultatet kommer oavsett att vara rådgivande och om inte frågan om mer resurser till skola och förskola tacklas, kommer eftergifter att betalas med nedskärningar i andra former.

–          RS medlemmar arbetar hårt för att en folkomröstning ska bli verklighet, men samtidigt förklarar vi att det är massprotester, som demonstrationer, strejker och blockader, som har kraft att förändra i grunden, säger Jonas Brännberg.

Den hårdnande striden i skolfråga får uppenbarligen allt fler att dra liknande slutsatser. Kampstämningarna har varit påtagliga på alla stormötena i Sörbyarna. Inspirerade av Greta Thunberg kommer barn och föräldrar nästa vecka att inleda en rullande sittstrejk mot nedläggningarna utanför stadshuset, i respons mot de styrandes ovilja att möta medborgarna. På lördag 14 september samlar HKSLOL till en demonstration som har goda chanser att bli nätverkets hittills största, under rubriken ”nu räcker det!”.

–          Det är väldigt bra att flera har tagit upp idén om att organisera verkliga skolstrejker, och till och med laborerat med tanken om jobbstrejker, om att stanna järnverket och stan för förändring – det är faktiskt precis det som krävs för att skaka makthavarna i grunden och rubba deras planer, kommenterar Jonas.

–          Vi är inte beredda att peka ut några ”bättre” nedskärningar någon annanstans – förutom på pampprivilegier – eller att smeta ut samma sparkrav över längre tid, som andra oppositionspartier mer eller mindre säger, forsätter han.

–          Sanningen måste sägas: skolfrågan i Luleå kommer inte vinnas med mindre än ett välfärdsuppror för resurser efter behoven, där pengarna till bra skola för alla, mer personal istället för mindre, levande landsbygd och seriöst klimatarbete måste tas från storföretagens och bankernas djupa fickor.

 

av Liv Shange Moyo RS Luleå

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s