Ferruform dumpar alla visstidsanställda till förmån för bemanningsföretag

Verkstadsjätten Ferruform, ett dotterbolag till Scania som tillverkar delar till lastbilar och bussar, ska nu göra sig av med alla sina visstidsanställda. Beskedet kom i höstas och innebär att 70 av 600 arbetare i Luleå kommer få avgå.

Ferruform är Luleås största verkstadsindustri, men under 2011 har efterfrågan på Scanias lastbilar sjunkit och nu väljer företaget att göra sig av med arbetskraft.

De två svetsarna Johan Sinkonen och Joakim Eriksson Rova är två av de drabbade. I en artikel i NSD berättade de båda att att de hade hoppats på fast anställning men tvingas nu istället söka jobb på annat håll, något som är svårt efter att ha jobbat skift då lönen skiljer mycket. Men Johan och Joakim tillhör en utdöende generation av visstidsanställda, och de som får behålla sina jobb ska i stället få helt förändrade arbetsskift och kommer dessutom att bli av med friveckorna. Detta innebär slitsammare jobb med mindre tid för återhämtning och ordentligt med sänkt lön för de flesta, dessutom bidrar den förändrade bemanningen till sämre trygghet.

Personalchef Mats Olausson och verkställande direktör Lennart Wiksten försvarar sig med att detta är en bransch som går upp och ner. Wiksten anser sig också ha handlat schyst eftersom de ändå inte kunnat garantera fast anställning. Enligt honom är arbetslöshet ett bättre alternativ än anställning på oviss tid.

För Joakim och Johan kommer det heller inte finnas någon chans att få tillbaka sina jobb om konjunkturen vänder, eftersom Ferruform efter den 27 februari kommer använda sig av det billigare alternativet bemanningsföretag för anställning av visstidsanställda. Ett alternativ som innebär betydligt sämre rättigheter och ofta dessutom till lägre lön.

Max Håkansson 

Manifestation mot tvångssteriliseringarna

Onsdagen den 18 januari anordnade RFSL en manifestation mot de tvångssteriliseringarna av transpersoner som fortfarande genomförs av den svenska staten. Vi i RS var på plats, tillsammans med bland annat Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Röda korset.

Personer som önskar byta juridiskt kön är i dag tvungna att ansöka om sterilisering för att få genomgå operationen. Men i motsats till det mest förekommande uppfattningen handlar det sällan om en önskan eller ett val. Självmordssiffrorna på unga HBTQ-personer jämfört med heterosexuella ungdomar talar för sig själv, ett faktum som Josephine Landström från RS Luleå, en av onsdagens talare pekade på.
Trots att lagen beskrivs som den sista resten från andra världskrigets rashygien och anses strida mot mänskliga rättigheter har regeringen inte gjort några seriösa försök att ändra lagstiftningen. Förslagen finns, sa socialdemokraternas representant från Luleå. Förslaget ligger i princip färdigt i Göran Hägglunds skrivbordslåda, men utan vilja att genomföra det. Lagen är inte särskilt svår och absolut inte omöjlig att ändra. Inte heller har den något stöd i det rent fysiska i ett könsbyte. Flera andra länder har sedan länge genomfört könskorregeringar utan steriliseringar och Sverige anklagas nu för att ligga i bakvattnet.

Många av onsdagens talare la skulden på SD och KD, som är de enda partierna som vill ha kvar lagen, men menade också att de tre av fyra riksdagspartierna Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet, måste börja jobba aktivt för en lagändring och inte bara uttrycka sin ogillande åsikt angående tvångssteriliseringarna.
Att tvångssteriliseringarna är kvar visar på regeringens ovilja att förbättra situationen för transpersoner, alla fina ord om att ta bort dem är bara ord och vackra visor inför val. Att man återigen lagt förslaget om att ta bort lagen är ett sätt att rädda Kristdemokraterna och regeringens enighet har fått gå före mänskliga rättigheter. Detta visar på det skriande behovet av en aktiv och kämpande HBT-rörelse, vars gräsrötter kan ta de rättigheter vi inte får.

Max Håkansson, RS Luleå

Kampen mot delade turer trappas upp

Efter ett lyckat stormöte innan jul planeras nu för fortsatt kamp mot de allt värre arbetsvillkoren i äldreomsorgen i Luleå, där ökningen av delade turer blivit en symbolfråga.

-          Det spelar ingen roll om man jobbar fem delade turer eller en. De ska bort helt enkelt. Det finns inget mellanläge. Och inte ersättas med något annat dåligt, säger Soile Forss, en av de som engagerat sig frågan.

När det fortsatta arbetet diskuterade på ett välbesökt planeringsmöte var alla överens om att den breda allmänheten nu känner till frågan och att stödet är i princip 100 procent för de anställdas kamp. Det kom också fram att kommunalrådet Yvonne Stålnacke öppnat för att ge ”en morot” till de som tar på sig delade turer.
- Det är ytterligare ett sätt att försöka splittra oss så att vi blir svagare. Hela heltidsprojektet, där vi ska täcka upp för varandra, är för att spara pengar och för att vi ska bli splittrade i vårt motstånd, kommenterade Ann-Sofie Granström.

Mötet beslutade att uppmana all personal att sluta upp på det branschmöte i frågan som Kommunal sent om sider utlyst till den 18 januari (18.30 Stadshuset). Där kommer även ansvariga politiker finnas på plats.

-          Vi måste kräva insyn i det arbete som politkerna påstår pågår. Och kräva en tidsplan för när delade turer ska vara borta. Enda lösningen på vår situation är ökad bemanning, dvs mer pengar, säger Anna Eriksson.

Den 27 februari kommer frågan upp i kommunfullmäktige efter en motion från Rättvisepartiet Socialisterna. Föga förvånande får motionen stöd i att delade turer inte är bra, men den del av motionen som föreslår att tillskjuta pengar för att lösa problemen föreslås avslås av den socialdemokratiska majoriteten.

Jonas Brännberg

Sjöstedt: Vänsterpartiets frälsare?

En uppenbart entusiastisk Vänsterpartikongress valde i helgen Jonas Sjöstedt till ny partiledare. ”Jag har varit på många partikongresser i mitt liv, men jag har inte upplevt något liknande. I Vänsterpartiet är Jonas Sjöstedt kung redan efter två dagar” skrev Aftonbladets Lena Melin. Trots att flera beslut gick emot partistyrelsens ”pragmatiska” högerlinje så är partiet inomkapitalistiska och inomparlamentariska linje kvar. Ett allt större missnöje med det brutala klassamhället i kombination med Socialdemokraternas kris och ”pånyttfödelsen” med Jonas Sjöstedt kan ändå ge Vänsterpartiet ökad stöd i opinionen.

Med maximalt dålig tajming, mitt i EUs värsta kris, föreslog partistyrelsen att partiet helt skulle sluta driva kravet om att utträda ur EU medan man försöker ”vrida EU åt vänster” och i väntan på en opinion för utträde. De fick dock backa inför kongressen till en luddig kompromiss. I frågan om sextimmarsdagen bifölls en motion mot partistyrelsens vilja om att ”förvandla visionen om sex timmars arbetsdag till konkreta politiska förslag”. En motion om att förbjuda bemanningsföretag ville de också avslå men den bifölls av kongressen. Kongressen antog också ett strategidokument som bland annat sa att partiet ska agera mer utomparlamentariskt.

Även om besluten kan verka visa på ett motstånd mot ytterligare högersväng kan inga längre slutsatser dras. Besluten på kongressen har för Vänsterpartiet, precis som övriga etablerade partier, ingen större betydelse för den politik som förs. Dagspolitik handlar istället om vad som är ”realistiskt”. Precis som partiledningen erkände på kongressen har till exempel Vänsterpartiets ledning inte drivit kravet på EU-utträde trots åtskilliga kongressbeslut. På lokal nivå består partiet idag till absolut största delen av parlamentariker i kommuner och landsting. Verkligheten är att de ofta sitter i rödgröna koalitioner som beslutar om nedskärningar i den välfärd partikongressen säger sig försvara.

Grundproblemet för Vänsterpartiet är att deras lösningar på kapitalismens problem grundar sig på… kapitalismen.  I strategidokumentet sägs att det är ”nödvändigt att bryta finanskapitalets makt och i grunden förändra den ekonomiska politiken” och ”arbeta för en ny ekonomisk världsordning”. Inget skrivs om vilken sorts rörelse som behövs för att det ska vara möjligt och hur den nya ekonomiska världsordningen ska se ut. Tvärtom sägs bara att statliga företag och AP-fonder ska användas i samhällets intressen. Dessa ”socialister” kräver inte ens att bankerna, som de själva ger hela skulden för krisen, ska förstatligas i samhällets intresse utan att de ska ”delas upp” och man ska ”gynna framväxt av gemensamt ägda banker”.  Sverige ska ”investera sig ur krisen” med klimat- och välfärdsinvestering som ger ”konkurrenskraft”. Investeringar som marxister stödjer fullt ut men som inte kan lösa krisen på kapitalistisk grund, utan måste kombineras med ett program för förstatligande av de största företagen och bankerna. Sjöstedts ord att ”finanskapitalismens kris präglar Europa” är ingen slump. Partiet är inte socialistiskt utan förespråkar en annan kapitalism istället för ”finanskapitalismen”. Problemet är att det är kapitalismens grundläggande mekanismer som blåst upp kreditbubblan och gjort spekulation och finanskriser till en dominerande del i systemet.

Utan tvekan är de frågor som Sjöstedt betonade i sitt ”linjetal” i centrum för ilska och oro bland ungdomar och arbetare: massarbetslöshet, osäkra jobb och lönedumpning, privatiserad och nedrustad välfärd, rasism och kvinnoförtryck och klimatkrisen. Utifrån ett växande missnöje men samtidigt en i allmänhet låg politisk medvetenhet finns möjligheter för en ”Sjöstedt-effekt”. ”Schyman-effekten”, som gav V tolv procent i valet 1998, var på basis av ilskan över S-regeringens brutala nedskärningar. Idag kan ilskan över högerregeringen i kombination med S kris och Mp:s allt tydligare högesväng ge liknande resultat. Det är inte heller omöjligt att Jonas Sjöstedt kan svänga till vänster i retoriken om han ser att det lönar sig. En ny ”Juholt”-affär med tillhörande mediedrev kan dock omintetgöra en uppgång.

Oavsett opinionssvängningarna är Vänsterpartiet oundvikligen i en återvändsgränd eftersom de står handfallna inför kapitalismens kris, både vad gäller alternativ och den kamp som behövs för att mot den. Ett nytt kämpande arbetarparti måste byggas med ett tydligt socialistiskt program. I kampen för ett sådant måste även radikala vänsterpartister som ser partiets begränsningar bjudas in till diskussionerna.

Läs mer här och här.

Jonas Brännberg

Lyckad studiedag i Luleå

Lördagen den sjunde januari höll RS Norrbotten en studiedag. Dagen hade 9 deltagare både från RS i Luleå och Boden samt Burträsk.

Dagen startade med att Jonas Brännberg höll en inledning om Trotskijs liv och idéer före, under och efter de ryska revolutionerna 1905 och 1917. I diskussionen efteråt togs det upp om hur Trotskijs idéer är aktuella idag, och hur till exempel teorin om den permanenta revolutionen i hög grad är aktuell i flera länder idag.

På eftermiddagen visades en dokumentär om den ekonomiska krisen; ”Inside Job”. Den beskriver utförligt och pedagogiskt bakgrunden till krisen och avslöjar hur banker, försäkringsbolag, Wall Street överlag och den extrema kapitalism de representerar fungerar. En mycket sevärd dokumentär som också visar hur finanskapitalet har den politiska makten, även i Obamas regering.
Det var en lyckad studiedag med intressanta diskussioner som avslutades med god mat.

Josephine Landström

Protest mot tvångsutvisningar

Onsdagen den 14/12 hämtades 10-15 asylsökande i Boden av polis, och fördes till polisstationen i Luleå. De asylsökande kommer från Iran, Irak, Afghanistan och Libyen och ska föras vidare för att tvångsutvisas. Asylrörelsen i Norrbotten hade därför en protest utanför polisstationen i torsdags 15/12.

Ett tjugotal personer från Asylrörelsen i Norrbotten samlades kl. 11 utanför polisstationen för att protestera mot tvångsutvisningarna. Vi stod med banderoller, plakat och ropade talkörer som ”Den som flyr har inget val – ingen människa är illegal!”. På plats fick vi veta att en del av de frihetsberövade redan förts iväg och att det nu var sju personer som var kvar i förvar i Luleå. Lokal media, både tv, tidningar och radio kom och intervjuade ett antal personer, bland dem Gafour Abbasneyad från Asylrörelsen och Mikael Nilsson, även han från Asylrörelsen, tillika medlem i RS. De intervjuade påpekade avtalet som ingicks mellan den irakiska och svenska regeringen 2008. Det går ut på att Sverige skulle skicka tillbaka irakier som själva ville det, men detta handlar om tvångsutvisningar! Det har även senare framkommit att den svenska regeringen utpressade den irakiska, genom att säga att man inte skulle införa en svensk ambassad i Irak om man inte gick med på avtalet. FN, UNHCR och Röda Korset har även riktat skarp kritik mot tvångutvisningarna och den irakiska migrationsministern har själv sagt att man inte kan garantera säkerheten för tex kristna irakier.
Kring klockan tolv gick representanter från Asylrörelsen in på polisstationen för att få träffa de asylsökande, men det utan resultat. Polisen sa att det inte fanns tid att ta in besökande, och skyllde detta på att det var så många häktade. Men en representant från Röda Korset kunde gå in utan problem. Sen smet det inre befälet iväg och vi fick veta kl. 13.30 att hon gått på lunch, och 14.30 hade vi inte sett röken av henne än. Mikael Nilsson berättar: – Vi fick inte komma in för att de från polisens sida inte hade tid att ta emot oss. Kvinnan från Röda Korset berättade sen att de asylsökande inte visste varför de tagits in till förvar och inte var de skulle sedan. Ingen hade berättat något för dem. En av de asylsökande hade bara kläderna på kroppen med sig, alltså byxor, skjorta och skor. Kvinnan från RK trodde även att de förvarstagna skulle skickas vidare vid 13-tiden. Så det var förmodligen därför vi inte fick träffa dem, att de drog ut på tiden så de skulle hinna skicka iväg dem.
 Eftersom de förvarstagna inte är misstänkta för något brott så har de rätt att ta emot besök osv. Men i och med att vi inte fick komma in nekades de sina rättigheter, och det genom att påstå att det var så många i häktet att tiden inte fanns. Även om detta var sant, så är det helt oacceptabelt att polisen tar in så många till häktet att de inte kan säkerställa att de får sina rättigheter tillgodosedda!

Hur polisen agerade i onsdags är en ren skandal, både humanitärt och juridiskt. Trots att vi inte fick träffa de asylsökande vann Asylrörelsen en seger i onsdags. Vi har nått ut till media och väckt en opinion om återinförandet av asylrätten, och frågan för de frihetsberövade asylsökande som skickats till Luleå, Skellefteå, Gävle och vidare. Vi har visat Polisen och Migrationsverket och därmed svenska staten att det finns en folklig rörelse som inte backar i frågan om rätten till asyl.
Nu fortsätter kampen och arbetet för att hindra tvångs- och massutvisningar!

RS Luleå

Protest vid Telia i Luleå

Idag fredag protesterade RS medlemmar utanför Telia mot företagets samarbete med den kazakiska regimen. Många tog flygblad och stödde protesterna.

70 döda och 500 skadade av kravallpolis i Kazakstan

Fredlig protest till stöd för strejkande oljearbetare besköts

Idag, på Kazakstans självständighetsdag, samlades fler än 3 000 personer fredligt i Zhanaozen, för att föra fram kraven från de oljearbetare som har varit i strejk sedan maj. Polis och specialstyrkor attackerade mötet och öppnade eld mot de strejkande och deras familjer.

Ungefär klockan 11 svensk tid hade 50 redan dödats, och minst 500 till var sårade. Administrativa byggnader och julgranen på det centrala torget stod i brand. En byggnad som tillhör oljeföretaget Uzenmunaigaz sprängdes. En informationsblockad har upprätats; CWI Kazakstans webbplats blockerades. Runt klockan 11.15 svensk tid rapporterades att stridsvagnar och militära styrkor närmade sig från staden Aktau.

Idag arrangeras en solidaritetsaktion inne i Smedjan kl 14.00 utanför Telias butik.

7 miljoner människor, 98 procent av alla mobiltelefonsamtal, i Kazakstan använder Telias mobila nätverk. Telia äger sedan några år tillbaka Kcell, det största telecom-bolaget i Kazakstan. På sin hemsida skriver Telia om socialt ansvarsfulla affärer men i verkligheten samarbetar de med diktaturer.

RS Luleå

”Fattar ni inte? Det behövs fler huvuden!”

Det var ilska, frustration och desperation när undersköterskor ställde politiker mot väggen.

Drygt 50 undersköterskor vid olika vård- och omsorgsboenden och hemtjänst i Luleå hade kommit till stormötet i måndags som kallats av personal från några boenden. Mötet med kommunpolitikerna tillkallades för att man ville belysa personalens arbetssituation efter det heltidsprojekt som kommunen genomfört.

- Det är skamligt att arbetssituationen skall behöva försämras så drastiskt för att man efter 20 år i yrket äntligen skall få rätt till heltid, sade Anna Eriksson, RS medlem och anställd på Midskogen A.

Flera var så arga och utarbetade att de med gråten i halsen talade om hur de inte orkar med den ökade arbetsbördan och att de, när de påpekat detta för sina chefer, blivit ombedda att gå ner till t.ex 75% istället för 100%.

- Det är inte värdigt. Arbetsförhållandena ska vara så att man orkar arbeta heltid, sade Soile Forss från Midskogen B, och fortsatte med adress till politikerna ”Vad skulle ni tycka om att jobba flera delade turer i veckan, aldrig veta mer än 10 dagar i förväg hur man ska jobba, bli nekad semester? Och det år ut och år in!”

Vanja Lundquist från Midskogen B påpekade att kommunens smygnedskärningar; att inte tillsätta vikarier, att vikarier går färre pass etc är exakt samma som beskrivits om Caremas och deras vinstjakt.

Kommunalrådet Yvonne Stålnacke (S) menade att det för henne är en självklarhet att få arbeta heltid och skyllde de ökade delade turerna på att frågan var ”komplicerad”.

- Det är inte alls komplicerat, det behövs fler huvuden helt enkelt, replikerade Maj-Britt Bäckström, arbetsplatsombud vid Midskogen A.

- Vi ska vända på varje sten men behöver mer tid att belysa frågan. Därför ska vi ta hjälp av en extern utredare. Det är komplicerat, ursäktade sig Socialnämnden ordförande Margareta Bladfors Eriksson.

- För oss är det här och nu som gäller. Vi orkar inte längre! Folk blir sjukskrivna och vad kostar inte det? sade Lisa Johansson från Per Hindersagården, där förhållanden beskrevs som extremt dåliga.

- Jag är bland de yngre på Per Hindersa men jag tycker också det är extremt tungt. Vi kan jobba 62 timmar på en vecka och efter det bli beordrade ut på vår lediga dag för att det inte finns några vikarier. Jag har svårt att sova på nätterna, många har blivit sjukskrivna, berättade Johanna.

- Hela bemanningssystemet har kraschat. Vi har helt enkelt inte tid att ta hand om de äldre och deras anhöriga som ofta är i kris, berättade Lisa Johansson.

- Med heltidsprojektet ska vi täcka upp för varandra, till exempel om man vill ha semester. Vi blir ofta nekade eller känner att vi inte kan ta ut semester då de drabbar våra kollegor så hårt. Det leder till ständiga diskussioner, osämja och kan till och med bli mobbing, sade Anne-Maj Ekman från Midskogen A.

- Systemet med vårdtyngdsmätningar som ska styra bemanningen fungerar inte. Trots att vi kan ha fem matningar på en avdelning är vi ändå bara två personal. Det betyder att ibland får brukare vänta till klockan tre innan vi hinner ge dem mat, berättade Maj-Britt Bäckström.

- Alla nedskärningar drabbar våra kunder. Nu har de till och med börjat dras in på maten, som ofta är våra kunders enda höjdpunkt på dagen. Smör har ersatts med någon billigare syntetprodukt. Det finns bara ett sorts pålägg, de får inte välja bröd och fet ost har ersatts med någon billigare variant, berättar Soile Forss och Maj-Britt Bäckström fyller i:

- Man skäms nästan att berätta om hur det är.

Lotta Karlsson från Skurholmens hemtjänst berättade om de ständigt ökade arbetsuppgifterna, undermålig bilar och hur schemaläggningen nu ska göras centralt, trots löften om att lokal schemaläggning skulle fortsätta lokalt om de fungerade.

Allianspolitikerna som deltog i mötet hävdade att de velat skjuta till mer pengar till socialförvaltningen och även talat om detta innan valet. Att de vill „finansiera“ detta genom privatiseringar, av till exempel äldreomsorgen, sa det förstås inget om.

I den utredning som nyligen färdigställts pekar man på en kostnad på 45 miljoner kronor och 90 nya tjänster för att få bort alla delade turer. Något som fick kritik från Jonas Brännberg, gruppledare för RS:

- Jag skulle vara glad om en undersköterska tjänade så mycket pengar. Men i verkligheten är lönekostnaden för en undersköterska inte 500 000 per år. Senast i revideringen av budgeten gav (S) tio miljoner till utvecklingskontoret men inte en krona till socialförvaltningen.

Ulrica Hermansson, sjuksköterskestudent och medlem i RS, påpekade att det finns väldigt många studenter som gladeligen skulle jobba extra på helger men de får inte.

- Redan under min korta praktik på några av äldreboendena har jag sett att personalen sliter ut sig för att hinna med. Det är en skam att politikerna inte kan ta sig tid att se hur det ser ut ute i verksamheten! Sade hon och fick kvällens största applåd.

De krav som fördes fram under mötet var

- Full insyn från personalen i utredningen om delade turer

- En snabb tidsplan.

- Tillräcklig grundbemanning under dygnets alla timmar

- Ett rullande schema så man kan planera sin fritid.

Extremt pressade S-politiker gav vaga löften om insyn i utredningen och besked om tidsplan i januari. Frågan om nedskärningarna på mat och situationen på Per Hindersagården skulle tas upp i Socialnämnden omedelbart. För första gången öppnades också för att det kan behövas mer resurser för att lösa problemet med delade turer.

Med nuvarande kommunledning är det dock fortsatt beslutsam och enträgen kamp som kan tvinga fram mer resurser och förbättringar i situationen. Utan personalens protester hade aldrig löftena om delade turer kommit. Stormötet var en bra start för en kamp som om den kan växa har alla möjligheter att vinna segrar när de gäller delade turer och andra viktiga frågor i äldreomsorgen.

Mikael Nilsson

Rättvisepartiet Socialisterna står för

- Nej till delade turer och andra försämringar. Personalen ska inte betala med sämre arbetsvillkor.

- Rusta upp äldreomsorgen. Höjd bemanning och höjda löner behövs. Både för brukarnas behov och för personalens skull.

- Personal och anhörigorganisationer skall ha veto mot för låg bemanning och omorganisationer vars syfte bara är att skära ned.

- Fasta jobb istället för vikariat. Återinför personalpoolen.

- Fullt stöd till personal, brukare och anhörigas kamp mot nedskärningar i vården. För ett nytt stort arbetarparti som står på vanliga arbetares sida. För kämpande och demokratiska fack.

- Återta all privatiserad vård, skola och omsorg i offentlig regi.

- Miljarderna till vården, inte till miljardärerna. Offentligt ägande, med demokratiskt styrning av storföretag och banker. För att resurser ska styras efter behov hos människor och miljö, inte vinstmaximering.

Håller du med? Kontakta oss och bli medlem i RS! Du behövs!

”Det är vi som betalat, inte ni!”

Personal från flera olika äldreboenden i Luleå anordnade måndagen den 28 november en av media mycket uppmärksammad protest mot delade turer och deras ohållbara arbetssituation utanför kommunfullmäktige. Offensiv och medlemmar i RS Luleå deltog. Under mötet tvingades socialdemokraterna till nya utfästelser i frågan.

Ca 20 personer deltog på protesten, och personalen stod med plakat och banderoller, där det bland annat stod ”Vi har fått nog – nej till delade turer!”. På ett plakat uppmanade de politikerna som gick in till mötet att kryssa i ja eller nej för att omgående ta bort delade turer. Elva kryssade Ja, men många valde att helt ignorera dem och gå förbi. Kommunalråd Karl Petersen (S) valde att ta diskussionen med Anna Eriksson, anställd på Midskogens äldreboende och RS-medlem.
- Om ni säger att vi omgående ska ta bort de delade turerna kan jag inte skriva på. Vi jobbar så fort det bara går och det görs i samarbete med facket.
Anna var snabb att svara:
- Vi går verkligen på knäna! Vi kan inte ta semester när vi vill och vi har fyra dagar med delade turer.
En pressad Petersen försökte, med journalisternas mikrofoner framför näsan, försvara sig med heltidsfrågan.

- Frågan om heltid har varit en diskussion väldigt länge, och nu har vi infört heltid och det ska vi ha credit för. Vi kan inte lova något vi inte kan hålla.

Jessica Enström från Midskogen B slog huvudet på spiken när hon snabbt svarade:
- Ni har infört heltid, men det är ju vi som betalar för den, inte ni!
På det hade Petersen inget svar utan gick in i stadshuset.

I den efterföljande budgetdebatten tvingades socialdemokraterna till flera utfästelser i frågan. Karl Petersen tvingades backa och åter säga att de delade turerna ska avskaffas medan det andra kommunalrådet Yvonne Stålnacke tvingades underkänna kommunens egen utredning och erkänna att de delade turerna blivit fler. De försökte dölja försöket att smita undan sitt löfte genom att säga att ”frågan än komplicerad” vilket besvarades av RS:

- Orsaken till de försämrade villkoren är enkel, ni beslutade om att heltider inte fick kosta en krona extra. Det är inte heller komplicerat att avskaffa de delade turerna, men man måste vara beredd att höja bemanningen. Det kommer att förbättra arbetsvillkoren och kvaliten samtidigt, sade Jonas Brännberg.

Nyheten om protesten och (S) nya sväng i frågan slogs upp stort i lokalmedia, till exempel som huvudnyhet på NSDs förstasida.

Offensiv intervjuade Maritha Juhlin och Anna Eriksson efter protesten.
Hur är er arbetssituation?
- Det är alldeles för lite folk. Det är ju därför det finns delade turer, för att täcka upp för de anställningar som inte finns. De gör en vårdtyngdsmätning, alltså hur många som behöver matas osv, men de förstår ju inte att det kan ju ändå ta längre tid med en vårdtagare än en annan.
- Ja, och man kan ju heller inte springa emellan vårdtagarna. En tugga här och springa till en annan och ge en tugga där, kvalitén blir otroligt bristfällig. Man önskar att man kunde klona sig, tillägger Maritha.

Hur har arbetssituationen förändrats den senaste tiden?
- Mycket stressigare!, utropar båda två i kör. Maritha fortsätter: – Politikerna tror inte att det händer något mitt på dagen, men det gör det. Då är det minst personal pga nedskärningarna och delade turer. Man ska göra beställningar och annat pappersarbete samtidigt som man ska ta hand om vårdtagarna. De pengar som finns lägger man på förmiddagen och kvällen, men de räcker inte över hela dagen. Och inte blev det mer i och med det här heltidsprojektet. Sen ska man dokumentera allting, till exempel om någon ramlar.
Anna fortsätter: – Ja och sen ska vi göra aktiviteter med de boende. Men det hinner vi inte! Vi måste även rapportera till de som jobbar skiftet efter oss, och tid att rapportera till de som jobbar eftermiddag finns inte, det får man göra i omklädningsrummet. Och om vi har mer än fem timmars övertid förlorar vi dem.
- Ja, om man till exempel har tio timmar så får vi alltså inte betalt för fem av de timmarna, men om vi har några timmar minustid så dras det av på lönen. På vilken annan arbetsplats förväntas man gå med på att jobba utan ersättning? fortsätter Maritha. Vi har ögonen på oss hela tiden angående allt. Sen är vi tvungna att täcka upp för andra på andra avdelningar, där vi inte känner de boende, så kvaliteten sänks.

Anna fortsätter: – Personalen mår inte bra, till slut klarar man inte av det. Till slut har man inte orken eller empatin kvar för man är så stressad. Och det är en otroligt viktig del av vården, att de boende känner att någon är där för dem och bryr sig, och ser dem.
Vad tycker ni om politikernas återkommande löften?
- Bara ord och vackra visor. De håller inte de där löftena, det är ju bara tomma ord! De får gärna komma och jobba en vecka och se hur verkligheten ser ut, säger Maritha och Anna instämmer.
Vad behövs för att kunna ta bort de delade turerna?
De båda utbrister ”mer personal!” i mun på varandra. Maritha fortsätter: – De säger att helgtillägget togs bort för att kunna finansiera kurser, men inte har vi fått gå fler kurser efter det. De verkar tro att utbildningar löser problemet, men det är ju inte där problemen ligger, vi behöver mer folk!

Artikel och intervju: Josephine Landström