Fascismen har historiskt använts av kapitalet och härskande klassen för att slå tillbaka arbetarnas uppror. Det var under 20- och 30-talet som vi kunde se olika fascistiska rörelser växa fram ur askan av misslyckanden. Styrande partier och demokratin hade misslyckats att ta världen ur ekonomisk kris. Arbetarrörelsen hade trots flera chanser misslyckats att ta makten i exempelvis Tyskland. Samhällets mellanskikt behövde ett alternativ – fascisterna svarade. Samtidigt ekade de ryska arbetarnas revolution internationellt, de uppskrämda kapitalisterna behövde en kraft som kunde slå ner arbetarnas uppror – fascisterna svarade.
Idag kan vi höra brunskjortornas stöveltramp eka runtom Europa, ända in i parlamenten. Det är en varningens tid vi lever i, men allt är inte mörka moln på himlen för runtom Europa växer även antifascistiska rörelser. 
Under protesterna på Maidantorget i Ukraina attackerades demonstranter av militära fascister från Högra Sektorn och Svoboda kunde kuppa proteströrelsen för att få avkastning i form av ministerposter. Svoboda som öppet står för fascism har likt Sverigedemokraterna putsat fasaden för att lättare spela på den parlamentariska planhalvan. I våras såg vi i och med mordförsöket på Showan hur Svenskarnas parti samarbetade med Svoboda, ett samarbete som nu officiellt brutits eftersom SvP anser att Svoboda inte är tillräckligt antisemitiska. På sidan om Svoboda har Högra Sektorn sett nytt ljus sedan början av Ukrainakrisen, ed ett spår av mord och terror. Mest uppmärksammat har mordet på vänsteraktivister varit när Fackföreningarnas hus brändes ned. En vecka innan valet i Ukraina höll Högra Sektorn en blockad mot en biograf för att filmer som tar upp HBT-frågor visades, tidigare har en biograf bränts ner just för att en sådan film visats.
Även om Svoboda fick mandat i valet tappade både de och Högra sektorn röster. Däremot gick högerpopulistiska Radikala partiet framåt och tog plats i parlamentet. Vissa pekar på att det är just hyllandet av gamla fascister och krigsförbrytare eller motståndet mot Ryssland som satte stopp för större framgångar för Svoboda.
Ukrainas Antifascism har som resten av landet satts i en soppa av imperialistisk inblandning, en nyfascistisk våg och den nationella frågan. Vi har sett inblandningen av Ryssland under större delen av Ukrainakrisen, EU och väst-imperialismens inblandning och debatten om separatister. Den lilla och inte enade vänstern har inte kunnat ge ett alternativ mot vare sig imperialism eller nationalism och fascism.
Ryssland har, som Offensiv tidigare rapporterat, fått en allt brunare ton med förra årets ”antigaylagar” tillsammans med statlig repression mot allt vad Putin kan se som motstånd, men även fascistiskt och rasistiskt våld. Sedan början av 2014 har 14 personer mördats och 77 skadats i rasistiska attacker. Rasistiska rensningar har ägt rum där kiosker och mindre butiker attackerats om ”icke-slaver” ägt eller drivit dem, och som i Grekland har torghandlare attackerats. Nationalister gjort räder där de kontrollerat migrantarbetares papper. Bland den ryska extremhögern finns bland andra Högerkonservativa Alliansen, Eurasiska rörelsens ungdomsförbund, Högerplattformen och Nationaldemokratiska partiet.
Ryska aktivister från CWI, Rättvisepartiet Socialisternas international, har de senaste åren varit framstående i aktioner mot antigaylagarna, där aktivisterna även mött på Putins repression med försöka att fängsla CWI-medlemmar. Staten och nu imperialismen i och med ukrainakrisen piskar upp nationalistiska stämningar som försvårar för den ryska antifascistiska rörelsen.
Högern och inte minst fascisterna sågs vinna mark i EU-valet på flera platser. Ett exempel var Ungern där Jobbik blev näst största parti. I Ungern har privatiseringar och missnöje grott sida vid sida med en högerregering som driver på samma typ av nationalism som fascisterna. 
Jobbiks bärsarkargång har satt fingret på det barbari som följer i spåren av kapitalismen och högerpolitik, med sitt väpnade garde samt hetsen mot judar och romer. Ungern är söndrat av nedskärningar och korruption, Orbán från regeringspartiet Fidesz har ändrat valregler och attackerat fackliga rättigheter. Samtidigt har Ungern likt Ukraina stått som en spelpjäs mellan olika imperialistmakter som använt affärer och lån som mutor.
Vänstern har misslyckats att ge ett motstånd i Ukraina och Jobbik kunnat framstå som det enda alternativ som lyfter ”sociala problem” i parlamentet och på gatorna. Vänsterpartiet Szolidaritas hade kunnat vara en tändande gnista för uppbyggandet av ett nytt arbetarparti men valde istället att ingå i koalition med socialdemokratin. Den ungerska vänstern saknar analys, program och metod vilket även ger antifascismen ett platt fall.
EU-valet var inte bara framgångar för extremhögern, många gick även bakåt, bland annat Vlaams Belang. I Belgien som kantats av brist på regeringar, mitt i den nationella frågan, har Vlaams Belang tidigare haft stöd bland den flamländska småborgerligheten men den rasistiska retoriken har resulterat i ett fall. Idag har det flamländska, nationalistiska och ultra-liberala partiet Nya Flamländska Alliansen (NV-A) tagit över den nationalistiska scenen och är det största partiet i både det federala och flamländska parlamentet. Trots att NV-A delvis övergett den nationalistiska agendan, för att möta liberalernas och kristdemokraternas krav, så visar det på hur rasism och högerpolitik som attackerar arbetarna går hand i hand.
PSL/LSP, RS belgiska syskonparti, har tillsammans med andra delar av vänstern stått bakom stora demonstrationer mot rasism de senaste åren och arrangerade exempelvis en demonstration i Bryssel i och med den europeiska protestdagen 9:e november. PSL/LSP kopplar samman antifascism med protester mot nedskärningar och andra attacker på arbetarklassen.
Frankrikes lokalval i våras var som väntat ett slag mot Hollande efter socialistregeringens kapitulation för storföretagens intressen. I EU-valet blev Front National (NF) största parti i landet och i EU-parlamentet. Bakgrunden till den fundamentala förlusten för franska arbetare är rekordhög massarbetslöshet, nedskärningar i offentlig sektor och en enorm barnfattigdom (tre miljoner i våras). I lokalvalen fick NF 14 invalda borgmästare och därmed tredubblade de sitt stöd jämfört med rekordet på 90-talet. Därtill måste även Socialistpartiets svek mot arbetarklassen räknas in.
Bristen på alternativ ger plats åt korrupta högerpolitiker som exempelvis borgmästaren från NF som ville höja sin lön med 44% genom att ta bort gratis lunch för barn till arbetslösa. Vänsterfronten har åtminstone visat sig kunna utgöra ett korn av alternativ i valen. Där de profilerat sig som ett alternativ till Socialistpartiet har de vunnit stöd, men de kan inte gå framåt eller utgöra något verkligt alternativ mot nedskärningspolitik så länge de allierar sig med socialistpartiet. Men rasismen står inte helt oemotsvarad, efter resultatet från EU-valet demonstrerade och strejkade hundratals studenter i ett flera städer mot rasisternas framfart.
Likt Front National blev även högerpopulistiska UKIP störst i Storbritannien i EU-valet. Som bland större delen av Europas höger kunde UKIP rida på missnöjet med de etablerade partierna. I ett desperat försök att hålla UKIP ute lurades ett skikt att röstade på Labour. Vilket liknar svenska Socialdemokraternas EU-valkampanj med taktiken: gå och rösta, så länge du röstar så löser sig resten. Med facit i hand och rasister i parlamentet så löste sig inget.
Antifascister i Storbritannien har de senaste åren arrangerat antirasistiska demonstrationer mot English Defence League (EDL) som ser ut att krympa och UKIP. Antirasismen har även länkats samman med händelserna i Ferguson i USA där paralleller kan dras med startskottet för kravallerna i England 2011. Likt Sverige har det avslöjats hur polisen registrerat och infiltrerat olika rörelser däribland antirasistiska nätverk, aktivisternas svar har varit att organisera ett nätverk mot polisövervakning. I Storbritannien har kampen mot rasism förknippats med kamp mot högerpolitik och nedskärningar. Dels genom kravallerna som sammanfogade frågan om polisens rasism och frågan om ekonomiskt segregerade bostadsområden. En protest mot nedskärningar i Salford är ett annat exempel där protesten övergick till kritik mot Labour-fullmäktige som tillåtit BNP(Brittish Nationalist Party) att hålla torgmöte samtidigt som politikerna försökte tysta ner protester mot nedskärningar.
På Nordirland har vi de senaste åren sett en växande islamofobi och rasistiska attacker har ökat det senaste året med 43%, bland annat så har paramilitära grupper vuxit fram. Dels spelar UKIP:s framgångar roll, men självklart finns den nationella frågan i bakgrunden som en farozon för nationalism och fortsatt splittring på Irlandska ön.. Men motståndet är fortfarande större vilket sågs i somras när 4000 personer manifesterade mot rasism utanför stadshuset i Belfast.
Slutet av oktober i år såg antifascismen en varningens vändpunkt i Tyska Köln. Staden drabbades av upplopp när uppåt 4000 nazister, olika högerextrema och huliganer samlades under islamofobisk flagg. Genom nätverket HoGeSA (huliganer mot salafister) vann fascismen såväl självförtroende som strider mot polisen. 49 poliser ska ha skadats och en piketbuss blivit vält. En grupp extremhöger-fotbollssupportrar samlades i början av 2012 över gemenskapen att vänstersupportrar börjat ”ta över” klubbar genom att föra fram program om antirasism eller HBT-vänlighet på läktarna. HoGeSa samlade huliganerna och andra fascister via sociala medier och såg i och med Islamiska Statens korståg chansen att ta över gatorna i Tyskland. Veckan innan kravallerna i Köln samlade de 300 fascister i Dortmund. Framgångarna, som de nu skryter om på internet, tillsammans med exemplet från EU-valet där förändrade regler gjorde att NPD (Tysklands nationaldemokratiska parti) kunde väljas in är en varning. Risken är en snabbare växande extremhöger som nu lyckats med enighet, något som nationalister brukar ha svårt för.
Tyskland har dock en redan existerande antifascistisk rörelse runtom landet, där RS syskonparti SAV har en betydande roll. SAV diskuterar frågan om enhetsfronter och debatterar taktik för antifascistiska nätverk som vill alliera sig med Socialdemokrater och De gröna. SAV kritiserar allianser med nedskärningspolitiker som står för attacker mot arbetare och utvisningspolitik som gynnar rasistiska retoriker. Antifascister i Tyskland använder blockader av marscher tillsammans med demonstrationer för att såväl fysiskt stoppa fascisterna som att pressa tillbaka deras självförtroende. Inom den autonoma rörelsen har det funnits en liberal syn på öppna obundna nätverk. En varning är att sådana nätverk kan tappa sina verktyg under påtryckningar från borgarna, exempelvis kan blockader lösas upp under minsta order från polis. Nätverket Blockade är ett exempel där borgerliga allianser resulterat i att inget program, manifest eller nätverksuttalanden görs. Rörelsen minimeras då till att vara en sambandscentral för enskilda aktioner vilket inte kan ge en väg framåt mellan höjdpunkter av kamp eller utmana systemet som göder fascismen.
Sedan krisen 2008 har vi sett hur det grekiska folket kontinuerligt splittrats pga åtstramningarna, den sociala och ekonomiska situationen har tillsammans med, det breda vänsterpartiet, Syrizas försenade maktövertagande blivit en hävstång för Gyllene Gryning (GG).
Trots att den kapitalistiska staten blev tvungen att vända sig mot GG så har fascisterna tjänat sitt syfte ur en historisk synvinkel. Massorna har tvingats vända sina ansikten mot hotet från fascismen istället för att sträcka ut handen och gripa makten. Ett exempel är mordet på vänsteraktivisten och rapparen Pavlos Fyssas som dels självklart var en attack på hela arbetarrörelsen men också överskuggade generalstrejken som hölls i september i fjol. Mordet resulterade i fem procents fall i opinionen för Gyllene Gryning och att flera av dess ledare fängslades.
Det fascistiska våldet har länge varit ett problem i Grekland med beväpnade grupper som misshandlar och mördar invandrare. Grekland har stått som Europas port för invandringen som idag ökar till följd av militarisering och
Men Gyllene Grynings våld drabbade under en tid inte vänstern. Det var först 2012 när Kasidaris, GG:s andreman, fysiskt attackerade två kvinnor från vänstern i direktsänd TV, det gav grönt ljus för fascisterna att attackera vänsteraktivister.
Innan mordet på Fyssas hade 60 antifascistiska kommittéer startats, men vänstern var frånvarande, Xekinima, RS syskonparti i Grekland, deltog men det grekiska kommunistpartiet (KKE) var inte involverade och Syriza fanns bara med i ett fåtal. Gyllene Grynings mat- och sjukvårdsprogram för ”etniska greker”har stoppats av de antifascistiska kommittéerna samtidigt som de startat egna sociala program för alla i behov oavsett etnicitet. De har även gett svar på GG:s utpressning av småföretagare som hotats sparka migrantarbetare. Den antifascistiska rörelsen har även fått olika fackföreningar att offentligt uttala sig om att GG inte är välkomna på deras arbetsplatser. Trots fortsatt stöd i opinion och röster för Gyllene Gryning, har de inte kunnat värva i större skala eller bygga partiföreningar på arbetsplatser. Tidigare diskuterades det bland politiker och andra kända om samarbete med GG. Men att leka med elden för att rädda det lilla av kapitalismen som finns kvar är svårare efter mordet på Fyssas, GG har blivit till ett monster som kan vända sig om och bita sin skapare.
Den grekiska antifascistiska rörelsen svarade med över 100 demonstrationer runtom landet efter mordet på Fyssas, som nu spökar genom starten på den alleuropeiska antifascistiska rörelsen med den europeiska protestdagen som hölls i början av november till minnet av kristallnatten. Protestdagen föreslogs på den europeiska antifascistiska konferensen som hölls i Aten i våras efter ett upprop från den grekiska antifascistiska rörelsen som omformulerat Marx ord till ”antifascister i alla länder förena er”. Vad vi nu ser kan vara starten på ett nytt steg i den europeiska antifascismen. En alleuropeisk antifascism, som lyfter internationalism tillsammans med sociala krav mot kapitalismens effekter, är vad som kan stoppa fascismen – No Pasarán!
Raymond Ohlson
Rättvisepartiet Socialisterna - Luleå 